Plankorsningar, järnvägsövergångar där vägen och spåren är i samma plan, är farliga. Det är ingen nyhet för Trafikverket.

Av totalt 6 500 plankorsningar i landet är ungefär 3 500 obevakade. Utan bommar eller ljussignaler. Cirka 6–7 personer omkommer vid obevakade plankorsningar varje år.

Det var vid en sådan som ett tåg på söndagen körde på en skoter med släp utanför Timrå, där två tonårsflickor miste livet.

Arbetet med att förbättra säkerheten vid obevakade plankorsningar pågår.

– Vi har ungefär tre miljarder kronor i nationell plan öronmärkta för att jobba med säkerheten på järnvägen och en hel del handlar om att förbättra de obevakade plankorsningarna. Det finns en systematik där man tittar på de med högst risk och åtgärdar dem först, säger Maria Krafft.

20-25 miljoner

Men arbetet är inte bara dyrt – att bygga en övergång för gående kostar 20–25 miljoner kronor – utan det är långsamt också.

– Många gånger äger vi inte marken och då ska den friköpas. Sedan ska den demokratiska processen fortgå. Det kan ta sex, sju år innan vi får spaden i marken. Därför kan vi inte bara sätta i gång där vi vill.

TT: Vems ansvar är det när sådana här olyckor sker?

– Det är vårt. Sen är det ett delat ansvar att man ska se sig för, men det yttersta ansvaret är vårt, svarar Krafft.

"Höja golvet"

Anledningarna bakom olyckorna är blandade men ofta sker de vid platser där det ganska sällan går tåg, säger Maria Krafft.

– Järnvägssystem måste vara mer robust och fungerande. Målsättningen är att vi inte ska lägga över hela sannolikheten på att individen tar rätt beslut i de lägena. Det är så förödande när det sker något.

Många tåg har GPS och att använda modern teknik vid de platser där fysiska investeringar inte är prioriterade är en möjlighet. En sådan möjlig lösning som Maria Krafft hoppas på är att man får en varning i mobilen när tåget närmar sig.

– Då handlar det snarare om att höja golvet. Det blir aldrig så säkert som med ljus och bommar, men det är ett sätt att påskynda processen. Att vi agerar från två håll.