På borden finns pysselmaterial och färgpennor. Barnen leker med varandra, deras mammor sitter och pratar och lär känna varandra. Allt är nytt.
Få av dem visste något om Sverige innan de flydde hit. Nu ska de stanna – på obestämd tid.
Hörde explosioner
Bakom en kafédisk i lokalen i Hässleholms kulturhus står Alexander Bashyn, en företagare från Kiev som plötsligt en dag för några veckor sedan stod inför ett livsavgörande beslut.
– Jag vaknade och hörde explosionerna, barnen sov och hörde inte. Det var dags för dem att gå upp till skolan och jag skulle till jobbet, berättar han.
– Men jag insåg att det inte skulle ske.
Hans fru och tre barn lämnar den ukrainska huvudstaden men Alexander Bashyn stannar ett tag för att hjälpa invånarna att dela ut mat och mediciner. Men till slut tvingas även han ta sig vidare. Familjen tar tåget till Polen och hamnar i en hockeyarena, tillfälligt omgjord till flyktingförläggning.
Egentligen skulle familjen söka sig till Ockelbo, där några släktingar bor.
– Men jag hade inte tillräckligt mycket information om jobbsituationen eller var vi skulle kunna bo och jag fick inget svar så jag blev orolig.
"Briljant idé"
Då mötte de Marcus Ahlqvist från Vankiva utanför Hässleholm som hade tagit sig till Polen för att hjälpa flyktingar att ta sig till Sverige.
– Jag kallar det ödet, säger Alexander Bashyn och nickar allvarligt.
Familjen beslutar sig för att följa med. Efter en lång resa kommer de fram till skånska Vankiva, där de får husrum.
– Äntligen slappnade jag av. Jag var redo att tänka och starta något nytt.
Redan på andra dagen kläcker Marcus Ahlqvist idén. Alexander Bashyn kanske skulle kunna tänka sig att skapa en ukrainsk mötesplats?
– Det var så briljant! säger Alexander.
– Det var för hans skull också, jag märkte ju att han har goda administrativa kunskaper och att han vill vara med och bidra, säger Marcus Ahlqvist.
Barnverksamhet
Den första veckan startar verksamheten på försök i Vankiva men sedan får Alexander Bashyn tillgång till en tom kafélokal inne i Hässleholm.
Men verksamheten växer och Marcus Ahlqvist drar i några trådar. Efter två veckor har mötesplatsen flyttat in i en större lokal i stadens kulturhus.
– Vi har fått mycket hjälp av kommunen här nu och kulturförvaltningen vill göra saker med oss. Och vi har fått låna massor av material, säger Marcus Ahlqvist.
– Plötsligt började folk dyka upp, även svenskar som förhörde sig om hur de kan hjälpa till, säger Alexander Bashyn som beräknar att det finns minst 200 ukrainare inom en radie av 20 kilometer från Hässleholm.
Nu håller mötesplatsen öppet varje dag och planen är att arrangera olika evenemang framöver.
– Nästa onsdag ska vi tala om påsktraditioner i Ukraina och Sverige och laga särskilda maträtter, berättar Alexander Bashyn.
– Och vi ska ha ett särskilt program för barn.
"En säker plats"
Framtiden är oviss. Hur länge mötesplatsen behövs är det ingen som vet.
– Den ger oss trygghet, säger 34-åriga Natalia Chernihova som flytt med sina barn från Charkiv.
Liksom flera andra av de som kommit till mötesplatsen så talar hon inte engelska. Det gör situationen i Sverige svårare.
I Polen, flyktens första anhalt, liknar språk och traditioner dessutom mer de ukrainska. Men hon var tvungen att åka vidare, och allt är nytt här.
– När det är så är det här en säker plats, man kan mötas och tala med varandra. Och alla förstår.
