Civila som bakbundits och skjutits ihjäl. Lik som lämnats på gatorna. Våldtäkter av flickor och kvinnor under vapenhot. Massgravar.
Efter veckans rapporter från befriade ukrainska städer frågar sig många hur någon kan begå dessa handlingar mot andra människor.
Onda handlingar rubbar vår bild av hur världen ska vara, säger David Bergman, officer och doktor i psykologi vid Försvarshögskolan.
– Vi vill se människan som inneboende god. Men i grunden är alla människor kapabla till onda handlingar, under vissa förutsättningar och i ett ekosystem som tillåter det, säger David Bergman.
Vissa kan vara mer benägna att begå onda handlingar, som personer med sadistiska, narcissistiska eller psykopatiska drag. Men det förklarar inte den stora massans agerande.
Uppmuntrar våld
– Jag är egentligen inte förvånad över att ryska soldater begår de här handlingarna. Den ryska armén har haft problem med trakasserier och mobbning och har haft stora problem med självmord under grundutbildningen. En organisationskultur som bygger på att man behandlar varandra dåligt kommer givetvis att föras över på hur man behandlar civilbefolkningen dit man kommer, säger David Bergman.
Han påminner om att det finns många exempel i historien där soldater gått över gränsen. Förintelsen, där omkring sex miljoner judar dödades av Nazityskland, och folkmordet i Rwanda på 1990-talet är två.
– Under Förintelsen kallade man judar för "råttor", i Rwanda kallade man tutsierna för "kackerlackor". Det är mer än en avhumanisering, det är en demonisering, som inte bara rättfärdigar våldsutövning – utan uppmuntrar den.
Kremls retorik går i samma anda och är drivande i övergreppen, anser han.
– Den rättfärdigar inte bara en insats mot den ukrainska militären, utan pekar på att hela det ukrainska samhället ska "avnazifieras", deras kultur utplånas, människorna ombildas – annars är den ryska existensen "hotad". Det är en extremt hatisk retorik som gör det svårare för soldaterna på marken att skilja mellan soldat och civil och rätt och fel, säger Bergman.
Vrede och hämnd
Avtrubbning inför krigets fasor i kombination med bristande utbildning spelar sannolikt också en roll, precis som det gjorde vid massakern i vietnamesiska Son My på 1960-talet.
– De amerikanska soldaterna var outbildade, hade ett tveksamt ledarskap och var stridsutmattade. De hade tagit väldigt stora förluster, och det fanns oerhört starka känslor av ilska, frustration, vrede och framför allt hämndbegär, vilket triggade att man gick bärsärkagång genom byn och dödade urskiljningslöst.
David Bergman framhåller att de ryska soldaterna har varit i strid i över en månad under extremt svåra förhållanden. De har, tvärtemot vad Kremls propaganda utlovade, inte mötts som några befriare, och har på ett högst personligt plan konfronterats med följderna av att den militära planen inte höll.
– De har förlorat kamrater och högre befäl. Till slut blir det ett sluttande plan och det man inte kunde tänka sig för en månad sedan är inte lika allvarligt längre, säger Bergman, som är noga med att betona att han bara försöker förklara och inte ursäkta de ryska soldaternas handlingar.
En i mängden
Starkt bidragande till de ryska misstänkta krigsbrotten är också att risken för repressalier uppfattas som nästintill obefintlig.
– Man är en i mängden med en upplevd anonymitet, befäl markerar inte mot beteendet, det finns inget rättssystem och tanken på en krigsförbrytartribunal nånstans långt bort är inte aktuell i deras beslutsfattande.
Frågan som kvarstår är om vi aldrig lär oss av de massakrer som skett historiskt. Varför upprepas grova övergrepp och krigsbrott?
– Det är så krig och konflikt ser ut. Jag vill inte vara cynisk men det är en faktisk omständighet vi får räkna med. När människor utsätts för extrema situationer och går in i den typen av konflikter så kommer de här mänskliga beteendena att komma fram.
– Det vi kan lära av det är att det understryker vikten av att vi inte bara lär våra soldater att krama en avtryckare, utan att vi lägger fokus på etisk utbildning, folkrätt, krigets lagar, ledarskap, att vi har chefer som är välutbildade och kan fatta svåra beslut även när det är pressat utifrån, säger David Bergman.