"Kommer Ryssland attackera Sverige? Jag blir lite orolig"

"kan det bli typ ett stort krig jag menar som andra världskriget t.ex?!"

"Jag är orolig för mina kusiner som bor i Ukraina. Vet inte vad jag ska göra. Behöver tips"

Frågorna från barn är plockade från SVT:s Lilla Aktuellts chatt häromdagen och visar tydligt hur det världspolitiska läget berör och ängslar.

Barnens oro bör tas på allvar – lyssna på deras frågor och försök förmedla ett lugn, är Hanna Thermaenius första råd till vuxna.

– Det viktigaste är att förmedla trygghet och lugn, att säga "det är inte farligt här i Sverige, just här kan du vara trygg, enligt experterna".

Kom också ihåg att barn reagerar olika beroende på egna erfarenheter, fortsätter hon.

– När det händer något skrämmande i samhället går allas orossystem i gång. Har man då varit med om något liknande – om familjen har erfarenhet av krig och flykt – går detta i gång starkare och blir mycket mer skrämmande. Just de familjerna behöver vi tänka lite extra på, säger hon.

Allas barn

Den vuxne kan också hjälpa barnet att lotsa i och tolka det massiva medieflödet. Kunskap kan vara lugnande för barnet, givet att informationen är anpassad efter barnets nivå och inte bara skapar förvirring, enligt Hanna Thermaenius.

– Vi behöver också vara medvetna om att en förälder med egna tunga erfarenheter kanske inte förmår eller vill prata med barnen om det som nu sker. Därför bör vi tänka att alla barn är allas barn, så ingen behöver sitta ensam med sina fantasier, säger Hanna Thermaenius.

Hon lyfter också fram att oro kan leda till att barnet tappar koncentrationen eller reagerar med ilska.

– Därför kan det vara bra att ge lite överdos av omsorg, snarare än att börja skälla på barnet.

Hanna Thermaenius råd till den vuxne som själv känner stor oro är att ta ett steg tillbaka, och söka stöd hos en annan vuxen.

– Sedan kan man ta en paus från oron tillsammans med barnen – spela ett spel eller titta på en mysig film i stället.

Professionell hjälp?

TT: När kan barnet behöva professionell hjälp?

– Att sömnen påverkas, aptiten minskar eller barnet blir extra klängigt är normala reaktioner på en onormal situation och kan pågå några dagar. Men om det blir så en längre tid kan föräldrarna behöva professionellt stöd.

– Det som är hjälpsamt är att upprätthålla vardagen, att gå till skolan och komma iväg på saker man brukar må bra av. Det kan också vara hjälpsamt för barnen att engagera sig – samla in pengar till behövande, eller skriva av sig sin ilska över det som sker, säger Hanna Thermaenius.