Totalt är det runt 200 personer, drygt 170 barn och runt 30 vuxna i fyra bussar, som har lämnat barnhemmet i Ukraina. Skånska Dagbladet var först med att rapportera om att barnen försöker ta sig till Sverige.
Anna Berggren, som samordnar evakueringen av barnhemmet som hon också är ambassadör för, har precis haft kontakt med personer på bussarna.
De har precis lyckats ta sig över gränsen till Polen. Men vägen dit var lång och svår.
– De lyckades åka några timmar innan hela kriget bröt ut. De började köra mot gränsen men det var bomber överallt och stopp i trafiken, för alla var på väg mot samma håll. Till slut kom ukrainsk polis och eskorterade bussarna framåt i körfältet som gick den motsatta riktningen, säger Anna Berggren.
På vägen körde de förbi en flygplats som i stunden utsattes för en drönarattack.
– Polisen sade att de skulle ta smällen och sade åt dem att släcka alla lampor. Det var starkt av dem att göra så.
"Mår väldigt dåligt"
Barnen från barnhemmet är från fyra till 16 år gamla.
– De mår väldigt dåligt just nu. Det är ett stort trauma, de överlevde alla dessa bombningar, säger Anna Berggren.
Kön sträckte sig i tio kilometer när de äntligen nådde gränstullen. Efter tolv timmar kunde gränsen mot Polen korsas.
Under lördagen fortsatte färden mot Tyskland där barnen ska stanna ett tag och få vila. Sedan kommer den stora gruppen med barn och vuxna att dela upp sig på hälften.
Ena halvan ska fortsätta mot södra Sverige och Höör medan den ena stannar i Tyskland. Någon gång nästa vecka beräknas de komma fram till Höör beroende på hur lång tid barnen stannar i Tyskland.
Enligt Anna Berggren, som har arbetat med barnhemmet under många år med välgörenhetsorganisationen Angel Wings, kommer barnen från traumatiska förhållanden och har föräldrar som har förlorat vårdnaden eller lämnat ifrån sig sina barn.
– Alla har hjärtbrytande historier.
Bäddat hundra sängar
Det är den kristna församlingen Kingdom Center i Höör som kommer ta emot barnen.
– I dag har vi fått hjälp med att bädda alla hundra sängar. Folk och företag har skänkt mat och vi har fått fantastisk hjälp från andra organisationer och samhället. Vi står inte ensamma, säger Christer Segerliv som driver Kingdom Center.
När barnen anländer kommer de först att avvakta och se vilket tillstånd barnen är i. Om de har energi så vill de fylla tiden med positiva aktiviteter, fortsätter Christer Segerliv.
– De är säkert helt slutkörda. Även om de har bra ledare så är det naturligtvis en ansträngande resa och bara att ta sig förbi gränsen har tagit hur många timmar som helst. Det är fruktansvärt.
