På kort tid har flera uppmärksammade fall av misstänkt spioneri uppmärksammats. Bland annat utreds två bröder, varav den ene är en tidigare toppchef inom en statlig myndighet som även jobbat på Säpo och Must, för grovt spioneri mot Sverige under tio års tid.

Det är i dag en rad stater som bedriver olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige – och enligt Säpo har de en betydande kapacitet för inhämtning.

Totalt har mer än 15 länder underrättelseofficerare på plats i landet, och i en statlig utredning från 2012 uppgav Säpo hur många personer det rörde sig om – från cirka hundra till flera hundra underrättelseofficerare, som var och en kan hantera mellan en och fyra agenter.

Det ger en summa på mellan ett drygt hundratal till upp över tusen agenter/potentiella spioner.

Falska diplomater

Sedan siffrorna presenterades har gruppen växt, enligt Daniel Stenling, chef för Säkerhetspolisens kontraspionage.

– De har ökat på den totala arenan. Det ligger helt i linje med det vi sagt – att vi ser mer aktiviteter från andra länder mot Sverige, säger han till TT.

Det handlar dels om underrättelseofficerare stationerade på ambassader under täckmantel. Säpo har tidigare sagt att var tredje rysk diplomat egentligen arbetar åt någon av Rysslands underrättelsetjänster.

Och dels handlar det om underrättelseofficerare som reser in för enstaka uppdrag för att sedan återvända till hemlandet. Denna grupp bedöms som avsevärt större.

– De reser in under andra täckmantlar. De rör sig i företagsvärlden där man ska tro att de tillhör företag eller andra delar inom den privata sektorn, säger Daniel Stenling.

Till stor del är det en konsekvens av globaliseringen, säger han.

– Vi är mycket mer integrerade med varandra när det gäller affärsliv och forskning och där ser vi ett väldigt stort intresse för de här länderna att putta in underrättelseofficerare eller personer knutna till underrättelsetjänsterna för att inhämta information.

Oroväckande trend

De misstänkta spionfall som nu blivit kända visar tydligt att aktiviteterna mot Sverige sker både mer aggressivt och med större risktagande, enligt Wilhelm Agrell, seniorprofessor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

– Man ska också komma ihåg att en hel del av den illegala underrättelseinhämtningen i dag sker via nätet. Man behöver inte alltid ha personlig kontakt och få information av personer, säger han.

TT: Hundratals till uppemot tusen agenter – är det en hög siffra?

– Det är många personer. Men alla är inte aktiva samtidigt, och alla är kanske inte ens medvetna om sin roll. Personer som odlas av en främmande underrättelseofficer är i många fall inledningsvis inte medvetna om vad de är utsatta för, säger Agrell.

Samtidigt är det inte mängden personer som är mest oroväckande, anser han.

– Utan det är det som kan anas i de senaste fallen, att en främmande underrättelseverksamhet har lyckats penetrera de mest känsliga delarna av säkerhetsapparaten och därmed har möjlighet att komma åt den mest skyddsvärda informationen, säger Agrell och syftar på spionhärvan med kopplingar till Säpo och Must.

Ett läckage förödande

Det räcker med ett enda sådant läckage för att följderna ska bli mycket allvarliga, säger han.

– Konsekvenserna kan vara att man tappar stora delar av sin förmåga inom en underrättelse- eller säkerhetstjänst. En indirekt konsekvens är att en sån här penetration skapar en misstänksamhet och en osäkerhet hos de som arbetar inom de här strukturerna – "kan man lita på någon egentligen?". Den indirekta effekten kan faktiskt vara större än den direkta skadeeffekten, säger Wilhelm Agrell.

Det skapar också en misstänksamhet mellan länder som kan vara förödande.

– Om ett lands underrättelsetjänst blir penetrerad så litar inte andra länders underrättelsetjänster på den. Det är ett välkänt mönster från kalla kriget.

Vill höja vaksamheten

Men att flera misstänkta spionfall blivit kända på kort tid måste inte bara bero på ett ökat hot. Det kan också vara så att Säpo vill höja allmänhetens beredskap och vaksamhet, enligt Fredrik Westerlund, säkerhetspolitisk analytiker på FOI.

– Jag får intrycket att man från Säpos sida månar mer om att använda rättegångsprocesser för att förtydliga hotet och inskärpa allvaret. Säpo har exempelvis varit ganska öppenhjärtigt i beskrivningen av hur saker gått till i de delar av förundersökningarna som har offentliggjorts, säger han.

Syftet skulle kunna vara att förebygga.

– De allra flesta fall av försök till spioneri kommer inte till Säpos kännedom förrän i efterhand. Det bästa är att personer inte låter sig approcheras eller komma i närheten av att rekryteras, säger Fredrik Westerlund.

"Kan straffas hårt"

Daniel Stenling på Säpo:

– Vi hoppas naturligtvis att rättsfallen ska skicka en tydlig signal till de här länderna att bedriver man sån här verksamhet då kan man straffas för det, så att man tänker sig väldigt noga för. Det gäller även de människor som på något sätt överväger att arbeta för främmande makt, för man kan straffas väldigt hårt.

Fredrik Westerlund räknar med att fler spionfall kan gå till domstol framöver.

– Spionaget kommer av allt att döma inte att minska inom de närmaste åren. Därmed kan vi förvänta oss fler spionrättegångar, då Säpo troligen kommer att kunna avslöja och dokumentera olovlig underrättelseverksamhet så väl att det håller för åtal.