Filip Gunnarsson läser en kompletterande pedagogisk utbildning – KPU – med sikte på att bli ämneslärare i idrott och hälsa. Han gör det i Linnéuniversitetets regi och reser till Växjö för praktiska moment i utbildningen eller tentor. Men hemstaden är Malmö och där har han precis avslutat en praktikperiod vid Fria Läroverken.

– Det är verkligen att komma in i hetluften med autentiska undervisningssituationer. Från att coacha en person i ett gym, till att ha 33 elever i en idrottshall – det är skillnad. Men jag har ett gott stöd av handledaren, säger Filip Gunnarsson.

Uppmuntrades

Han tog en kandidatexamen i idrottsvetenskap 2016 och de senaste fem åren har han arbetat som personlig tränare. Men så fick han nys om den tre terminer långa KPU:n.

– Jag började på idrottslärarutbildningen som 19-åring men hoppade av. Det var inte min grej då. Men med tiden, då jag jobbat som personlig tränare, har jag fått höra av vänner och nära och kära att "du skulle verkligen passa som lärare". Så jag kände att jag fick ge det en chans. Och jag ångrar mig inte, säger Filip Gunnarsson.

Det blir en hel del tolvtimmarsdagar, för utöver sex–åtta timmars studier jobbar han fortfarande lite som personlig tränare.

Självdisciplin

– Det är självvalt och det handlar om att planera tiden effektivt. Studieupplägget är bra men förutsätter att jag som student tittar på inspelade föreläsningar, läser litteraturen och tar mig tid att skriva alla inlämningsuppgifter. Nu under praktiken har vi haft en överlappande kurs med flera inlämningar, men har man drivet och målet funkar det, säger Filip Gunnarsson.

TT: Går det att göra KPU:n kortare?

– Det tror jag inte med tanke på att det är så mycket att gå igenom. Lärarprogrammet är ju på fem–fem och ett halv år, så tre terminer är kort nog, säger Filip Gunnarsson.