Det ska inte spela någon roll var i landet en elev bor. Chanserna att utvecklas ska vara lika stora, oavsett ort och skola. Men det är väl känt att förutsättningarna skiftar.
I en färsk granskningsrapport beskriver Skolinspektionen arbetet på grundskolor i 30 av de kommuner som har lägst utbildningsnivå bland invånarna. Det är relativt små kommuner där tillverkningsindustrin dominerar hos de flesta.
Undanskymd del
Det handlar alltså inte om skolor i de större städernas utanförskapsområden, vilka annars brukar lyftas i debatten.
– Det här är en mer undanskymd del av likvärdighetsproblemen i Sverige som vi ville synliggöra, säger Helén Ängmo.
Enligt granskningen brister skolorna både i att motivera eleverna och att ge dem en bred studie- och yrkesvägledning.
– Det är oroväckande resultat, med tanke på att det just i de här kommunerna är viktigt att sätta in insatser som kompenserar för eventuella normer som kan begränsa eleverna, säger Helén Ängmo.
Räcker med E
På ett antal av skolorna säger personalen att det finns en "bruksmentalitet" kvar på orten – jobb finns, bara man tar sig igenom ett yrkesprogram. Enligt rapporten vittnar såväl skolpersonal som elever om att lärarna ofta nöjer sig med "good enough" – att eleverna klarar betyget E.
– Man är medveten om att det kan finnas en good enough-kultur, det vill säga att eleverna behöver inte nå bättre resultat än vad som behövs för arbetslivet på orten. Ändå jobbar man inte tillräckligt starkt för att vidga elevernas intressen, säger Ängmo.
Hon poängterar att alla för den skull inte behöver gå vidare till högskola.
– Vill man gå ett yrkesprogram och stanna på orten är det naturligtvis inget fel i det – så länge valet är elevernas, att de fick alla möjligheter att vidga sitt seende. Men det vi ser är att studie- och yrkesvägledningen inte är särskilt aktiv, med risk för att eleverna går miste om information om andra vägar att gå.
