Dödsbudet kom via den statliga ryska nyhetsbyrån Ria med hänvisning till underrättelsetjänsten SVR, som sköter det ryska spioneriet utomlands:
"Vi har tunga nyheter – den legendariske George Blake har gått bort"
Legendarisk är inget överord.
Fast ökänd hade gått lika bra.
En klassisk dubbelspion får så klart dubbla etiketter i eftermälena.
Omvänd som fånge
Blake var född 1922 som George Behar i Rotterdam. Nederländsk mamma, pappan egyptisk jude och naturaliserad britt.
Under andra världskriget var Blake aktiv inom den nederländska motståndsrörelsen. 1943 flydde han till Storbritannien. Med sin bakgrund var den unge mannen attraktiv för underrättelsetjänsten MI6. Året därpå blev han anställd spion.
I slutet av 40-talet sändes Blake till Seoul med uppdrag att hämta in underrättelser om kommunismen i Nordkorea, Kina och Sovjetunionen.
Vid Koreakrigets start 1950 greps Blake av den nordkoreanska sidan. Under åren i fångenskap blev han kommunist. Inte på grund av hjärntvätt, har han upprepat i intervjuer, utan efter att ha bevittnat vad amerikanska bombningar gjorde med nordkoreanska byar.
Räv vaktade hönor
Väl frisläppt sände MI6 honom 1955 till Berlin för att värva sovjetiska officerare till dubbelspioner – en ideal position för en som var just det.
Likt Bill Haydon i John le Carrés roman "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" (på svenska "Mullvaden") kunde Blake förse ryssarna med brittiska hemligheter, men fick MI6 att tro att informationsflödet gick på andra hållet.
Blake orsakade enorm skada genom att röja spioner och hemliga operationer. I en intervju med BBC 1990 uppskattade han att han förrått över 500 agenter som arbetade för väst, men förnekade att 42 av dem mist livet på grund av hans uppgifter.
Spelet tog slut 1961. En polsk underrättelseofficer hade vetskap om en sovjetisk "mullvad" hos britterna och Blake avslöjades.
Klassisk repstege
I rättegången erkände han några fall av informationsöverlämning till Sovjetunionen. Straffet blev synnerligen strängt: 42 års fängelse.
Efter fem år i Wormwood Scrubs-fängelset i London lyckades Blake rymma medelst repstege. Till hjälp hade han en irländsk småkriminell och två antikärnvapenaktivister.
Rymningen finansierades av filmregissören Tony Richardson, enligt BBC:s dödsruna.
Han höll sig gömd ett par månader hos välvilliga i London. Själv ansåg Blake att hans straff var så inhumant att det fick folk att ställa upp för honom.
Gömd i en husbil anlände Blake till Östberlin 1966. Bakom sig lämnade han fru och tre barn. Han återvände aldrig.
Ångrade ingenting
Blake anses vara den farligaste typen av spion. En som agerar av övertygelse och inte för pengar eller andra belöningar.
Han fann sig väl till rätta i Sovjetunionen. Gifte om sig, fick en son. Åtnjöt pension med överstelöjtnants grad från säkerhetstjänsten KGB, sedermera FSB. Spottade inte i vodkaglaset och trivdes på jobbet vid forskningsinstitutet Imemo – där de inte jobbade så mycket "men hade väldigt kul".
Under årens lopp lät sig Blake intervjuas flera gånger. Yppade inte ord av ånger.
– När jag blickar tillbaka på mitt liv verkar allt logiskt och naturligt, sade han i samband med 90-årsdagen och beskrev sig själv som "glad och lycklig" skriver Reuters.
Orubblig i tron
Till skillnad mot mer namnkunniga dubbelspioner som landsmännen Kim Philby och Donald Maclean – som han umgicks med i Ryssland – fick Blake uppleva Sovjetunions fall och kommunismens färd till historiens sophög.
Men tron på socialismen var bergfast hos mannen som kallades Georgij Ivanovitj i det nya hemlandet.
– Kanske är det här slutet på mitt liv, men det är inte slutet på den väg som mänskligheten måste resa för att nå idealen i ett socialistiskt samhälle, sade han i rysk tv 2017.
En rysk före detta kollega hyllade på lördagen Blake som "en briljant yrkesman" med "remarkabelt mod" som bidragit till världsfreden.
"Minnet av den här legendariske personer kommer att för alltid bevaras i våra hjärtan", hette det i sorgebetygelsen.
2007 hedrades Blake med medalj av samme kollega, den tidigare KGB-spionen och numera presidenten Vladimir Putin.
