När en förälder går bort blir ingenting sig likt. Rör det sig dessutom om ett självmord väcks än mer traumatiska tankar och känslor som riskerar att få långtgående konsekvenser, inte minst för ett drabbat barn.
Trots det är stödet på de flesta håll i landet obefintligt enligt Sofia Grönkvist, enhetschef för stöd och utbildning på Bris, som ansvarat för rapporten "När en förälder tagit sitt liv".
– Det här inte är en liten målgrupp som drabbas, det handlar om ungefär 400 barn varje år, och de är ju barn under många år. Det här är inte någonting som kräver en (enskild) insats utan stöd över tid, och det måste bli mycket bättre, säger Sofia Grönkvist.
Dubbel utsatthet vanlig
För många barn är det inte enbart självmordet som behöver bearbetas. Dödsfallet är ofta avslutet på en långvarig psykisk ohälsa hos föräldern, som i många fall även haft ett missbruk. Många barn har även blivit vittnen till våld i hemmet, eller själva blivit utsatta.
– Man vet att unga som mister en förälder i självmord löper ökad risk att själv drabbas av psykisk ohälsa, som ångest och depression, men det finns också en ökad suicidrisk som vuxen – man blir själv en riskgrupp, säger Sofia Grönkvist.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen har vården ansvaret att uppmärksamma ett barns behov av råd och stöd om en förälder oväntat avlider.
Utan tydliga riktlinjer hamnar i dag bollen många gånger hos den återstående föräldern, som själv befinner sig mitt i en sorgeprocess, vilket är ett problem menar Sofia Grönkvist.
– Ett självmord är en så stor kris i en familj att alla blir upptagna med sig själva och sitt sätt att hantera vardagen. Det är särskilt svårt för en förälder att räcka till, säger hon.
Skuld och skam
På Bris anordnas sedan ett antal år tillbaka stödhelger där både barn och vuxna är välkomna.
– Där får familjer möta andra familjer som befinner sig i liknande situation, man delar erfarenheter och kunskaper och man får verktyg att hantera sitt liv, säger Sofia Grönkvist.
Stödhelgerna är en liten hjälp på traven, men långt ifrån tillräckliga. Enligt rapporten krävs det förändring inom en rad områden för att fånga upp barnen.
Samhället måste erbjuda specialiserat stöd, både direkt efter det att en förälder gått bort och med kontinuerliga uppföljningar. Även skolor och förskolor behöver ha tydliga rutiner för hur ett plötsligt självmordsfall – som ofta innebär skuld och skam – ska hanteras.
Socialtjänsten har i sin tur en skyldighet att både erbjuda insatser och följa upp de åtgärder som satts in.
– Alla som möter barn på olika sätt måste få en bättre kunskap om de här barnen. Det handlar både om vården, om socialtjänsten och elevhälsan. Får man ett bra bemötande i den akuta fasen så bygger vi också långsiktig motståndskraft för att familjer vet var de ska vända sig, säger Sofia Grönkvist.