"Det är alltför vanligt att det förekommer våld, hot och övergrepp från personalens sida och mellan barn och ungdomar på boenden", konstaterar Ivo i rapporten.
Ivo ska inspektera varje HVB-hem i Sverige minst en gång om året. Under 2023 upptäcktes brister på hälften av de 368 granskade boendena. Fysiskt våld, hot, kränkningar, sexuella övergrepp eller droger förekom på 25 procent av dem.
Oftast beror den typen av allvarliga händelser på brister i det systematiska kvalitetsarbetet, i kompetensen hos personalen, i lämplighetsbedömning eller tillståndsefterlevnad.
– Det är allvarligt att så stor del av verksamheterna över hela landet som ska tillgodose unga och barns säkerhet inte gör det. Det här handlar om särskilt utsatta barn och ungdomar som är utelämnade till särskild vård. HVB-hem över hela landet har en lång väg att gå, säger Patrick Barringer, avdelningschef på Ivo.
Sju hem stängdes
Under förra året beslutade Ivo att återkalla tillståndet för sju boenden. För fyra av verksamheterna bedömde man att missförhållandet varit så allvarligt att det antingen innebar en livsfara för de placerade barnen och ungdomarna eller fara för deras hälsa och säkerhet.
– Det kan handla om att någon på boendet har en kniv som den hotar andra boende med, eller att personalen inte kan hantera situationen eller de boende. Då kan vi stänga verksamheten med kort varsel, säger Barringer.
Lagen släpar efter
Ett problem är också att lagstiftningen inte har hängt med.
– Målgruppen ser i dag annorlunda ut än när lagstiftningen kom till. Vi har mer kriminella beteenden, mer drogrelaterade problem och mer droger bland de unga, säger Patrick Barringer på Ivo.
Men ansvaret ligger i slutändan på kommunerna som placerar ut ungdomarna.
– Kommunen har ett ansvar för att placeringen av den unga motsvarar det personen behöver gällande trygghet, säkerhet, vård och behandling.
Svårt att avgöra riskerna
Mikael Mattsson Flink på Sveriges kommuner och regioner, SKR, ser allvarligt på Ivo:s granskning. Han menar att alla aktörer måste dra sitt strå till stacken för att garantera säkerheten för HVB-hemmen.
– Ingen placerar medvetet ut en ungdom på ett HVB-hem om man vet att hemmet är skadligt. Men det är tyvärr oerhört svårt att på förhand avgöra riskerna, säger han.
– Det vi kan göra är att förbättra uppföljningsprocessen så att man följer upp snabbt och agerar, men tyvärr är skadan oftast redan skedd. I dag finns det inga goda stöd för hur man ska bedöma lämplighet och matchning vid inskrivning av ett barn på HVB, något vi hoppas på att socialstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram.