Fram till sista september har 290 skjutningar ägt rum i år, enligt siffror från polisen. Flest har skett i Stockholm, 93 stycken med 22 döda som följd.
Till traumaenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Solna kommer varje år runt 1 500 patienter, varav cirka 350 rubriceras som svårt skadade, efter exempelvis bilolyckor, fallolyckor, bränder. Man tar även emot många av dem som skadats i skjutningar i Stockholmsområdet.
– Vi ser ju dem som man kan rädda till livet. De som avlider kommer ju inte till oss. När det gäller dödsskjutningar går de vidare till patologen eller rättsmedicin, säger Gunnar Sandersjöö, verksamhetschef vid traumacentrum på Karolinska universitetssjukhuset.
"Skjuter för att döda"
Våldsspiralen och situationen med allt fler skjutningar och sprängningar är alarmerande, menar Fredrik Linder, överläkare på traumateamet på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han upplever själv att våldet har blivit mer brutalt, inte minst på senare tid.
– De är få som har överlevt. Det blir en ganska kort sjukvårdinsats där man under några minuter gör vad man kan för att rädda livet på personen och ganska snabbt får inse att loppet är kört, säger han.
Gunnar Sandersjöö delar den bilden:
– Vår uppfattning är att skademönstret förändrats. När skottskador från kriminella kretsar började dyka upp för kanske 10–15 år sedan var det oftast någon som blivit skjuten i ett ben, troligen mest för att markera. I dag är det multipla skottskador, många gånger i rygg, bröstkorg eller buk där målet mer förefaller vara att ta livet av sin antagonist, säger han.
Kort tid på sig
Omhändertagandet av en svårt skadad person som kommer in akut ser på många sätt likadant ut oavsett vad patienten råkat ut för. Men det finns vissa saker som skiljer just skott- och knivskador från annan traumavård.
– Vid skott- och knivskador är det en mycket större andel av patienterna som behöver opereras, det kan röra sig om 60-70 procent av patienterna. Ett skott riskerar att skapa en blödning i mycket större utsträckning än trubbigt våld, förklarar Fredrik Linder.
Får man in en skottskadad patient på en traumaenhet så handlar det oftast initialt just om det – att stoppa blödningen.
– Den mest akuta skadan är blödningen. Det är det man dör av, man blöder ihjäl, berättar Per Loftås som är beredskapsöverläkare och kirurg vid Katastrofmedicinskt centrum i Linköping.
Många dör direkt
Och man har väldigt kort tid på sig att rädda liv.
– Kommer det in en person som är påkörd och har brutna ben så kan det vara ett mer utdraget förlopp.
– Vid en skjutning måste man agera på ett väldigt standardiserat och snabbt sätt för att kunna rädda liv. Många som skjuts dör omedelbart på skadeplatsen, men sen har vi de andra och där har vi någon timme på oss.
Sett till hur många svårt skadade patienter som kommer in akut till sjukhus runtom i landet varje år utgör skottskador, och även knivskador, fortfarande en väldigt liten andel.
– Vi ser en del skottskador och det är en liten ökande omfattning än tidigare. Det är en så liten del av vår verksamhet att det är en marginell ökning. Men visst ser vi de gängkriminella, säger Gunnar Sandersjöö vid Karolinska universitetssjukhuset.
