För få kollegor, för många patienter per barnmorska och brist på tid. Det är några saker som barnmorskor på förlossningen lyfter när de får beskriva svårigheterna i sitt arbete.

Larmen om barnmorskebrist i Sverige har varit många och massuppsägningar, inte minst i Stockholm, har fått stor medial uppmärksamhet där barnmorskor pekar på en ohållbar arbetsmiljö med stress och hög arbetsbelastning som en del av vardagen.

Nationella vårdkompetensrådet har sedan i fjol tittat på hur fler ska vilja, och orka, arbeta som barnmorska inom den svenska sjukvården och hur man på lång sikt ska kunna säkra en kompetensförsörjning.

Är det brist?

En del av uppdraget, som man fick av den tidigare regeringen, har även handlat om att se över tillgång och efterfrågan på barnmorskor inom vården – data som inte har varit helt lätt att få fram.

– Vad vi känner till så är det första gången de här siffrorna redovisas på detta sätt, just frågan kring hur många barnmorskor man efterfrågar i regionerna och hur många vakanser det finns, säger professor Ann-Marie Wennberg Larkö, ordförande för rådet och sjukhusdirektör vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

– Det finns inga nationella register över det här utan vi har fått begära ut uppgifter från regionerna och klinikerna, säger hon vidare.

Utifrån underlag från SCB och uppgifter från regionerna bedömer Nationella vårdkompetensrådet att det finns tillräckligt med barnmorskor i Sverige. Antalet som examineras per år har dessutom mer än fördubblats sedan 2002.

Men – barnmorskor saknas inom sjukvården och särskilt inom förlossningsvården.

– Det råder ingen brist på utbildade barnmorskor, men var fjärde barnmorska arbetar inte i sitt yrke i hälso- och sjukvården.

"Stor utmaning"

Att utbilda fler barnmorskor än vad landets lärosäten redan gör är i första hand inte vägen att gå, menar rådet. I stället behöver regionerna arbeta mer för att behålla de barnmorskor man har men också satsa på att locka till sig personal.

Hur då? Jo, exempelvis genom att skapa bättre förutsättningar för att ha en barnmorska per födande i aktiv fas, slopa en del av det administrativa arbetet och göra det lättare för personalen att kombinera arbete inom förlossningsvården med arbete inom mödrahälsovården. Arbetsbördan behöver fördelas på fler.

– Dygnet runt-vården är ju den stora utmaningen inom hälso- och sjukvård. Våra medarbetare i dag har en annan syn på arbete och fritid. Det är krävande med skiftarbete och att jobba helger och det måste vi ta hänsyn till, säger Ann-Marie Wennberg Larkö.

"Känns inte bra"

Förutom att en relativt stor andel som har en examen inte arbetar som barnmorska är det många som jobbar deltid. Siffror från SCB pekar på en genomsnittlig sysselsättningsgrad på 85 procent 2020.

– När samhället lägger stora resurser på utbildning inom sjuk- och hälsovården är det viktigt att de kan verka inom sina yrken. Liknande mönster syns även för andra hälso- och sjukvårdsyrken, att en del inte verkar inom sina yrken, och det känns inte bra, säger Ann-Marie Wennberg Larkö.