Coronasmittan ökar igen i landet. Samtidigt är budskapet sedan ett år glasklart: För att bryta smittspridningen måste alla träffa så få som möjligt och hålla avstånd.

Statsepidemiolog Anders Tegnell befarar att svenskarna slappnat av och utgår från att det finns andra lösningar:

– Jag är lite oroad för att vi nu tror att det är nya åtgärder som kommer att lösa situationen.

Varför tycks det då vara så svårt för alla att hålla i och hålla ut?

– Covidsituationen utmanar oss på ett mycket, mycket starkare psykologiskt plan än vi tänker, säger Birgitta Johansson Hidén, forskare inom socialpsykologi vid Karlstad universitet, och fortsätter:

– Att hålla avstånd och så – vi är ju beroende av belysning från ett annat ansikte. Att bli bekräftade. Vi är beroende av att få mänsklig värme, exempelvis att bli omfamnade. Att bli vidrörda eller tagna på.

"Psykologisk näring"

Enligt Johansson Hidén kan det här grundläggande mänskliga behovet vara en förklaring till att mycket smitta tycks förekomma på exempelvis arbetsplatser.

– Där får de flesta ensamma av oss sin psykologiska näring. Man slappnar av lite och får umgås.

Johansson Hidén tror även att det förekommer mycket av vad hon kallar "moralisk maskerad", att berättiga sitt eget omoraliska agerande.

– Det kan vara allt från "jag har aldrig haft influensan så jag behöver inte oroa mig", till att "mina barn lever så isolerat så det spelar ingen roll om jag träffar dem".

Hon får medhåll av Per Kristensson, professor i psykologi, även han vid Karlstad universitet:

– Uthålligheten är det svåra. Man kanske ser andra som slarvar, då är det lätt att bryta regler själv. Eller att känna "jag har varit duktig jättelänge, därför borde jag kunna få..." och så vidare.

"Lättåtkomlig rutin"

Kristensson säger att det är "omänskligt" att tro att alla i alla situationer hela tiden ska komma ihåg att hålla två meters avstånd. Lösningen, menar både Johansson Hidén och Kristensson, stavas rutiner.

– Vi vet att även i svåra och utsatta situationer klarar människor av att ta nya beteenden om de blir en lättåtkomlig rutin. Att tvätta händerna, att ta på sig ett munskydd, exempelvis, säger Johansson Hidén.

– Samhället behöver också möjliggör det goda beteendet. Finns det handsprit? Är stolarna borttagna på restaurangen? Är sätena i bussen överkryssade? Vi behöver tänka till lite kring hur vi gör saker och omforma situationer i vår närhet, och belysa positiva exempel. Då kan vi verkligen få ett samhälle som är bättre på att hantera pandemin, säger Kristensson.