I våras fanns det farhågor om att personer 80 år eller äldre prioriterades bort inom intensivvården, för att på så sätt säkerställa lediga platser. Framför allt i Stockholm där trycket på akutmottagningarna var som störst. Exempelvis väckte ett internt sjukhusdokument, som konstaterade att personer med en biologisk ålder över 80 år skulle prioriteras bort, stor uppståndelse.
Nu tycks något ha hänt. För i dag får betydligt fler patienter som är 80 år eller äldre intensivvård, jämfört med i våras. Både i antal och som andel av dem som skrivs in på intensiven.
Inte hopplöst
Vecka 19, den vecka då flest personer över 80 år skrevs in på intensivvården under hela våren, skrevs elva personer in för denna typ av vård, vilket motsvarade sju procent av alla nyinskrivna patienter denna vecka. Detta kan jämföras med vecka 47 i mitten av november då 25 patienter 80 år eller äldre skrevs in på intensiven, eller motsvarande 16 procent. Mer än en fördubbling, med andra ord, både i antal och i förhållande till hur många som totalt skrevs in.
Orsakerna till den plötsliga förändringen kan vara flera, enligt Sten Walther, docent, överläkare samt Socialstyrelsens expert angående covid-19 och intensivvård.
– Egentligen kan jag varken säga bu eller bä, för i datamängden syns inte orsakerna. Men i dag vet vi att 80-åringarnas resultat inte på något sätt är hopplöst, säger han.
Fler lediga platser
Dödligheten bland intensivvårdspatienter i ålderskategorin är hög och den är ännu högre bland dem som vårdas på grund av covid-19. I till exempel Skövde har man vårdat nio covidpatienter det senaste året som var 80 år eller äldre, enligt intensivvårdsregistret. Efter 30 dagar hade alla avlidit. Men i Uppsala, där man vårdat 18 patienter över 80 år, var åtta av dem fortfarande vid liv 30 dagar senare och på Södersjukhuset i Stockholm levde hälften, 12 av 24.
– Dödligheten är inte 100 procent. Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att det lönar sig att ta hand om dem som är över 80 år, eftersom en hel del klarar sig. Det kan man tänka sig är en erfarenhet som har ackumulerats över tid och att det finns en annan acceptans att ta hand om den här patientgruppen i dag, vilket inte fanns från början eftersom man uppfattade det som meningslöst, säger Sten Walther.
En annan orsak kan också vara förvissningen om att intensivvårdsplatserna, av allt att döma, räcker till.
– Det kan också vara ett uttryck för att det finns mer utrymme i dag, eller en kombination av orsaker, eller något annat, säger Sten Walther.