Föräldrainstinkten sitter i framhjärnan

I en del av framhjärnan finns ett litet område som är helt avgörande för den instinkt som nästan alla föräldrar har: att till varje pris skydda sina barn. Även om vi själva riskerar att råka illa ut på kuppen.

Ett speciellt protein, kalcitonin, tycks vara avgörande för förmågan att ta risker för att skydda barnen. Åtminstone hos råttor.

Ett speciellt protein, kalcitonin, tycks vara avgörande för förmågan att ta risker för att skydda barnen. Åtminstone hos råttor.

Foto: Riken/TT

Vetenskap & teknologi2021-06-01 20:36

Det är inte bara vi människor som är beredda att våga våra liv för att skydda våra barn. Råttor, precis som många andra djur, har samma egenskap.

"Föräldrar, både människor och djur, måste välja och offra ett beteende för ett annat, för att rädda sina barn", säger Kumi Kuroda, forskare vid Riken center for brain science i Japan, i ett pressmeddelande.

Förändringar

I tidskriften Cell Reports visar nu hon och hennes kollegor att denna instinkt kan härledas till ett litet område framhjärnan. Åtminstone hos råttor.

För i detta område, skriver forskarna, finns ett antal nervceller som har receptorer som binder till proteinet kalcitonin. När honråttor får barn förändras området, visar deras forskning. Antalet nervceller som är känsliga för detta protein blir fler, och antalet kopplingar mellan dessa celler och övriga hjärnan ökar.

"Vi har upptäckt att en uppreglering av kalcitonin-receptorerna fungerar som en signal i hjärnan som motiverar råttan att bry sig om sina ungar, samtidigt som dess egenintresse och vana att undvika riskabla och otrevliga situationer hålls nere", säger Kumi Kuroda.

Går vidare

I ett av försöken fick man råttorna att gå längs en upphöjd labyrint för att hämta hem sina ungar till boet. Trots att det innebar en viss risk för mamman, tvekade hon inte ett ögonblick att hämta hem barnen, ett efter ett. Men när antalet receptorer halverades, blev de märkbart ointresserade. Lika ointresserade som de honråttor som inte var föräldrar.

"Nästa steg är att studera detta hos andra primater än människan, vilket torde vara mer likt vad som sker hos oss människor", säger Kumi Kuroda.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!