– Det slog mig hur hemskt det skulle vara om man förlorat en anhörig och inte kunde begrava den på riktigt. Att man i sorgen skulle behöva ha det att tänka på det också. Det skulle vara så sorgligt. I ett liv ryms ju inte bara de närmaste släktingarna, säger arkitekten Sofia Kanje vid Nyréns Arkitektkontor.

Hon fick idén till ett flyttbart utomhuskapell när hon passerade en kyrka på en promenad.

– Jag kommer ihåg när min pappa dog och hans vänner från hela Sverige samlades i Lund. Det blev ett fint avslut att få träffa alla.

Hon tänkte att ett utomhuskapell borde vara ganska lätt att ordna och tog kontakt har med prästen och ritualforskaren Carin Åblad Lundström i Lagunda församling i Örsundsbro i Uppland, där det portabla kapellet kommer att få en plats vid Fröslunda kyrka.

– Det är ett väldigt angeläget projekt, eftersom det för in en dimension som man vanligtvis inte tänker på. Det är viktigt och väldigt bra att Vinnova satsade på det, säger hon.

Lokal anknytning

Coronapandemin har gjort att man inte har kunnat använda de kyrkorummen som man brukar göra. I Lagunda församling finns det tio små medeltida kyrkor och där kan bara några få personer åt gången vistas samtidigt om man ska följa Folkhälsomyndighetens och polisens rekommendationer och restriktioner.

Efter analys kom Carin Åblad Lundström fram till att bara två av kyrkorna går att använda vid begravningar just nu och att det högst kan vara 17 personer där samtidigt.

Utomhuskapellet Andrum är byggt i moduler och är möjligt att expandera, vilket gör det möjligt för fler personer att samlas och sörja. Kapellets tolv pelare anknyter till en lokal tradition i Örsundsbro, där människor genom tiderna samlats i en trädgård – den så kallade apostlarundeln – i svåra tider eller om något skulle firas. Dessutom är kapellets tak inspirerat av ett baldakintak i en av de medeltida kyrkorna.

Under projektets gång kopplades också arkitekten Veronica Feltre och konstruktören Athanasios Giannimaras från Kåver & Mellin in.

– Genom dem fick vi in utländska aspekter och kom fram till att kapellet skulle vara expansivt och kunna tas isär. Den idén kommer från Taizé i södra Frankrike, som är en samlingsplats för människor från hela världen, säger Carin Åblad Lundström.

Viktig ritual

I sitt arbete med en doktorsavhandling om föräldrar som förlorat sina barn i plötslig spädbarnsdöd såg hon hur de efter det att den första chocken hade behov av mindre ritualer, exempelvis att hålla på med barnens kläder och tända ljus, men att begravningen senare blev viktig.

– Även om det är skillnad kan jag tänka mig att det också finns likheter med coronasituationen, säger Carin Åblad Lundström.

Just nu befinner sig Sofia Kanje och hennes kolleger på upploppet för att bli klara med utomhuskapellet till invigningen i början av juli.

– Vårt stora arbete nu är hur vi ska sprida detta på bästa sätt. Kapellet är i sig inte kristet utan omgivningarna ger mening åt det. Vi vänder oss till olika trossamfund och till UNHCR som kanske kan använda det i andra länder.