Inom forskarsamhället är de allra flesta helt överens om att det var ett kraftigt nedslag som resulterade i att dinosaurierna plötsligt dog ut. Nedslaget var så kraftigt att spår av den krater som bildades, Chicxulubkratern, finns kvar än i dag, om än djupt begravd under havet och Yucatánhalvöns norra del i nuvarande Mexiko.
Däremot är forskarna inte alls lika säkra på exakt vad det var som slog ner och orsakade en sådan förödelse. Den förhärskande teorin har dock varit (och är fortfarande) att det var en asteroid, det vill säga en stor stenklump med ursprung i det så kallade asteroidbältet mellan planeterna Mars och Jupiter.
Slits sönder
Forskarstudenten Amir Siraj och astronomen Avi Loeb vid Harvard University i USA tror däremot att det var komet. Med hjälp av statistiska analyser och simuleringar av gravitationen har de lyckats visa att långdistanskometer, från Oorts kometmoln i utkanterna av vårt solsystem, kan slita sig loss från jätteplaneten Jupiters gravitationsfält – och träffa jorden.
"Solsystemet fungerar lite som ett flipperspel där Jupiter, som är den största planeten av dem alla, slungar iväg inkommande långtidskometer väldigt nära solen", säger Amir Siraj i ett pressmeddelande från Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics.
Om en sådan himlakropp kommer alltför nära solen rycker och sliter stjärnans gravitation i kometen, så att den kan slitas isär. Enligt de nya beräkningarna, som presenteras i Scientific Reports, är risken för att sådana kometrester träffar jorden klart förhöjd, när dessa rester sedan vänder tillbaka till Oorts kometmoln igen.
Undersökningar av kratern på Yucatánhalvön har dessutom visat att det objekt som slog ner där var en kolhaltig kondrit, något de flesta asteroider i asteroidbältet inte är. En kondrit är en stenmeteorit som förändrats genom nedsmältning, och inte genom geologiska processer. Långdistanskometer, däremot, tros bestå av detta kolhaltiga ämne.
Stämmer tidsmässigt
Två andra kratrar på jorden har också bildats av kondriter som innehåller kol, varav en är den största av dem alla: den så kallade Vredfortkratern i Sydafrika, som tros ha haft en ursprunglig radie på upp till 30 mil när den bildades för cirka två miljarder år sedan. Den andra är Zhamansinkratern i nuvarande Kazakstan, som bildades för cirka 900 000 år sedan.
Tillsammans bildar dessa tre kratrar en tidslinje som stämmer väl överens med den sannolikhet med vilken en komet nära solen kan tänkas brytas sönder och sedan träffa jorden.
Detta, skriver forskarna, tyder på att det var en komet – och inte en asteroid – som innebar slutet för dinosaurierna.
"Vi menar att om man bryter upp ett sådant objekt (en komet) när det närmar sig solen, så skulle det kunna ge det upphov till /... / ett nedslag som stämmer väl överens med det som dödade dinosaurierna", säger Avi Loebi pressmeddelandet.