De 15 deltagarna lämnade i lördags sin frivilliga isolering i Lombrivesgrottan där temperaturen låg kring tio grader och luftfuktigheten var hundraprocentig. Iförda speciella glasögon som skulle skydda deras ögon mot dagsljus möttes de av applåder när de kom ut.

– Det var som att trycka på paus, sade Marina Lançon, en av de sju kvinnor som deltog i experimentet.

Syftet med studien, som ingår i forskningsprojektet Deep Time, var att se hur människor reagerar på att förlora känslan av tid och rymd, rapporterar BBC. Deltagarna följde sin biologiska klocka för att veta när de skulle stiga upp, gå och lägga sig och äta. Enligt forskningsledaren Christian Clot verkade tiden gå mycket långsammare i grottan.

Förhållandena var primitiva och deltagarna bodde i tält, hämtade vatten från en underjordisk brunn och genererade ström med hjälp av en cykel. Deras sömnmönster, kroppstemperatur och aktivitet övervakades med hjälp av sensorer.

Forskarna säger att projektet kommer att hjälpa dem förstå hur människor kan anpassa sig till extrema levnadsförhållanden. Särskilt relevant har det blivit under coronapandemin då miljontals människor har tvingats isolera sig.

– Vår framtid som människor på den här planeten kommer att utvecklas. Vi måste lära oss att bättre förstå hur våra hjärnor är kapabla att hitta nya lösningar, oavsett hur situationen ser ut, säger Christian Clot.