– Jag hoppas att det kommer fram att det är något positivt att vi kämpar för att barnen ska få tandvård, inte att vi springer och soc-anmäler föräldrar hur som helst, säger Irene Smedberg, tandvårds- och utvecklingschef på Folktandvården i Stockholm.
Antalet orosanmälningar på barn från Folktandvården i Stockholm har ökat från 470 till 720 mellan 2019 och 2020. Irene Smedberg tror att den stora ökningen av orosanmälningar beror på att de har ändrat utformningen av de brev de skickar ut till föräldrarna när barn inte dyker upp på ett besök. Sedan 2019 står det tydligt i det andra påminnelsebrevet att Folktandvården kan behöva göra en orosanmälan om barnet inte dyker upp.
– Det här sätter sprutt på föräldrar som bara glömt, så vi får hit fler på besök och det gör också att vi själva vågar anmäla mer eftersom vi givit föräldrarna flera chanser att göra rätt, säger Irene Smedberg.
Skyldig göra orosanmälan
Folktandvården är enligt socialtjänstlagen skyldig att göra en orosanmälan när det finns en misstanke om våld mot barn eller om underlåtenhet gällande barns rätt till tandvård, det vill säga att barnen uteblir från besök som de är kallade till.
– Vårdnadshavare har omsorgsansvar för barnen och omsorgssvikt och underlåtenhet att tillgodose den behandling eller vård som krävs för att man ska ha god munhälsa och inte ha tandvärk, kan leda till en orosanmälan, säger Maria Mathioudaki, divisionschef på Folktandvården Skåne.
I region Skåne finns ingen tillgänglig statistik för orosanmälningar på samma sätt som i Stockholm och Västra Götaland, men arbetet med att motverka våld och vanvård mot barn är ständigt uppe till diskussion. Personalen går utbildningar för att alla ska veta vad lagen säger och vilka tecken man ska leta efter när man misstänker att ett barn inte mår bra.
– Ett stort behandlingsbehov i munnen som inte riktigt går att förklara, synliga blåmärken runt ansiktet och att det saknas tänder på ställen man inte slår i när man trillar av cykeln kan vara sådant man anmäler för. När vår anmälan kommer in är det ofta den sista pusselbiten som socialtjänsten behöver när de fattat misstanke om vanvård, säger Maria Mathioudaki.
Viktigt arbete
I Västra Götalandsregionen ser man arbetet med att söka upp barn som uteblir från tandvård som så viktigt att man sedan 2012 har en egen grupp med fem tandsköterskor som specialiserat sig på detta, som en resurs för alla Folktandvårdsklinikerna i regionen. EAB-gruppen (ej avhörda barn) ringer först till föräldrarna vars barn inte dykt upp, därefter skriver de brev precis som i Stockholm och region Skåne, två påminnelsebrev.
– Får de ändå inte tag i barnen föreslår de för tandvårdskliniken att klinikchefen ska göra en orosanmälan. I cirka 15 procent av alla EAB-ärenden får man inte tag i barnet och går vidare med en orosanmälan, säger Eva-Karin Bergström, enhetschef på Hälsoodontologiska enheten på Folktandvården i Västra Götaland.
Under 2019 rekommenderade EAB-gruppen orosanmälan i 867 fall. Samma siffra för 2020 var 1 115 orosanmälningar, en ökning med 29 procent. Siffror för hur många orosanmälningar som gjorts på barn som kommit på besök och som tandläkarna orosanmält till följd av misstanke om våld eller vanvård har inte funnits att tillgå via regionen.
Låg andel
Eva-Karin Bergström medger att det skett en ökning det senaste åren, men varken kan eller vill uttala sig om det finns en koppling till pandemin och att fler barn då skulle hållas hemma och fara illa.
– Man bör också komma ihåg att antalet barn i regionen ökar och vi träffar runt 250 000–300 000 barn varje år, så andelen som skickas till EAB är fortfarande ganska låg. Men det är fortfarande ett problem om föräldrar inte ser till att deras barn får tandvård, det strider mot både tandvårdslagen och barnkonventionen.
