Så ser pandemin ut

Med hjälp av den smittspårning som ägde rum i den kinesiska provinsen Hunan i början av förra året har forskare skapat en bild av pandemin. På bilden syns tydligt att de allra flesta inte för smittan vidare över huvud taget.

De allra flesta som smittas av sars-cov-2 för inte smittan vidare till andra.

De allra flesta som smittas av sars-cov-2 för inte smittan vidare till andra.

Foto: Illustration: K Sun, et al. Science/TT

Vetenskap & teknologi2021-02-26 20:33

Gång på gång och under hela pandemin har forskare och myndighetsutövare sagt hur överraskade av det nya coronaviruset de har blivit hela tiden, att det inte riktigt uppför sig som väntat. För till en början trodde samtliga att viruset skulle uppföra sig som en vanlig influensa, ungefär, som "sköljer" genom en befolkning i vad som kan liknas vid en våg.

Så blev det inte. I stället visade det sig att smittspridningen blev mycket mer "ryckig" och oförutsägbar än vad någon hade kunnat föreställa sig.

En orsak till detta är hur det nya viruset sprider sig, där det först nu börjar stå klart att förhållandevis få personer troligtvis ligger bakom en oproportionerligt stor andel av smittspridningen. Det vill säga att de allra flesta inte för smittan vidare alls, medan vissa andra – så kallade superspridare – smittar desto fler.

Framåt eller bakåt

Ett viktigt verktyg för att förstå hur ett virus beter sig i en icke-immun befolkning är smittspårning. Det vill säga den tidskrävande procedur då man försöker kartlägga en infekterad persons alla kontakter.

Antingen kan smittspårningen ske "framåt" då man försöker hitta och isolera kontakter som den smittade nyligen haft, för att på så vis förhindra att nya smittkedjor uppstår, eller så kan man smittspåra "bakåt", för att kartlägga tidigare kontakter i ett försök att förstå hur viruset beter sig.

I ett försök att förstå smittspridningen, och vad som driver den, har Kaiyuan Sun vid Fogarty International Center i USA, tillsammans med kollegor, rekonstruerat den smittspårning som ägde rum bland 1 178 infekterade individer i den kinesiska provinsen Hunan i början av förra året.

Syns tydligt

Resultatet blev en bild där varje prick representerar en individ, där de olika färgerna står för de olika administrativa regioner (prefekturer) individerna tillhörde. Mellan vissa individer syns ett streck, vilket representerar smittoöverföring. Det visade sig att hela 80 procent av de sekundära infektionerna kunde spåras tillbaka till endast 15 procent av individerna. De allra flesta för alltså inte smittan vidare, medan andra smittade desto fler, något som syns tydligt på bilden.

Exempelvis nertill till höger på bilden, där det syns hur en person från prefekturen Loudi (mörk grönt) förde smittan vidare till tio personer, som i sin tur inte tycks ha smittat några andra. Eller strax till höger om mitten, där man kartlagt en smittkedja med sammanlagt elva individer, samtliga från prefekturen Zhuzhou (rött). Men det som dominerar bilden är de ensamma prickarna, det vill säga alla de som inte fört smittan vidare över huvud taget.

Intimitet viktig faktor

Men hur kommer det sig att vissa blir "superspridare", medan andra inte smittar alls?

Den frågan har forskare haft betydligt svårare att svara på. Kaiyuan Sun och hans kollegor, som nyligen redovisade sina resultat i tidskriften Science, konstaterar att "tid och intimitet" tycks vara avgörande faktorer. Med detta menar forskarna den tid och hur man umgås med en infekterad person.

Ju längre tid och ju närmare kontakten sker, desto större blir risken för att smittan förs vidare. Många personer i hushållet ökar också risken, skriver de. Ett annat fynd är att runt hälften av smittspridningen skedde från asymtomatiska smittbärare, det vill säga personer som inte uppvisat några symtom.

Fakta: Detta gör en superspridare

Varför blir vissa superspridare, men inte andra?

En förklaring kan vara att viruset mestadels sprids genom så kallad droppsmitta. Men under vissa omständigheter kan spridningen ske med hjälp av aerosoler i stället, det vill säga mycket mindre droppar som kan transporteras längre sträckor och över ett större område – och det finns studier som tyder på att denna typ av smittspridning är den som dominerar när smittan förs vidare i kluster, som vid en superspridarhändelse.

Individuella egenskaper kan också ha betydelse. Vissa personer har helt enkelt mer virus under en längre tid än andra, kanske på grund av skillnader i personernas immunsystem. Det kan också ha med andningen att göra. En studie från förra året visade att vissa friska försökspersoner andas ut betydligt fler partiklar i luften än andra. Människors beteenden har också betydelse, om du har många eller få sociala kontakter.

Tajmingen är också viktig. Patienter med covid-19 är som mest smittsamma under en kortare tid. Risken för smitta är också mycket större inomhus än utomhus, men om tajmingen är den rätta kan en till synes helt beskedlig social sammankomst, som en konsert eller körsång, förvandlas till ett "superspreading event".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!