Ett flertal internationella forskningsprojekt inom miljö- och klimatområdet har pausats till följd av Rysslands invasion av Ukraina. Det gäller bland annat de projekt som är knutna till Arktiska rådet, som är inriktade på att skydda den arktiska miljön och där Ryssland för närvarande är ordförandeland.

– Allt ligger stilla. Vi får inte jobba med ryssarna alls, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet.

Hon är bland annat rådgivare för arbetsgruppen PAME, Protection of the Arctic Marine Environment, och har de senaste åren tillbringat mer än sex månader i Norra ishavet. Efter den ryska invasionen av Ukraina har två expeditioner med isbrytaren Oden ställts in, varav den ena skulle mäta metanutsläpp på havsbotten på ryskt vatten.

– Jag inser att man måste sätta gränser. Det är en del av sanktionerna. Men för forskningen är det inte bra, säger Snoeijs Leijonmalm.

Ingen helhetsbild

Ett annat forskningsprojekt som har stött på patrull är EU-finansierade Interact, som involverar forskare från samtliga åtta arktiska länder. Syftet är att studera miljö- och klimatförändringar i Arktis och inom projektet finns 89 forskningsstationer i det arktiska området, varav 21 ligger i Ryssland.

– Styrkan med vårt projekt är att vi är över hela Arktis och kan se vad som händer på våra forskningsstationer. Om man tar bort den största landmassan i Arktis får du ingen helhetsbild, säger Margareta Johansson, naturgeograf vid Lunds universitet som koordinerar projektet.

– På lite längre sikt blir det svårt att se vad det blir för konsekvenser av klimat- och miljöförändringarna i Arktis. De stannar ju inte där utan påverkar resten av världen.

Projektet har pågått i 20 år och under den tiden har man byggt upp ett stort nätverk med forskningsutbyte. Samarbetet har också gjort att forskare från Sverige och andra arktiska länder har kunnat åka till forskningsstationerna i Ryssland för att mäta och analysera data om klimatförändringarna. Dessutom har man utvecklat ett samarbete med lokalbefolkningen i norra Ryssland.

– Dels handlar det om vad som är viktigt för dem, dels om hur man uppfattar klimat- och miljöförändringarna och hur de påverkar. Det är inte säkert att man uppfattar dem på samma sätt som en mätserie, säger Johansson.

"Väldigt tragiskt"

Många av de ryska forskarkollegorna är vänner till Johansson. Förhoppningen är att de ska kunna upprätthålla mätningarna framöver, även om det är osäkert vilka konsekvenser kriget kommer att få internt i Ryssland.

– Självklart förstår mina ryska kollegor att vi blir ombedda att pausa. Men de tycker att det är väldigt tragiskt att vi inte kan fortsätta att samarbeta kring något som inte har med politik att göra, säger Margareta Johansson.

Regeringen har uppmanat svenska lärosäten att bryta samarbetet med ryska institutioner. Om kriget blir långvarigt kan det på sikt få konsekvenser för de gränsöverskridande forskningsprojekt som bidrar med resultat till FN:s klimatpanel IPCC och som ligger till grund för klimatarbetet, som till exempel PAME och Interact.

Men om man i stället fortsätter det internationella miljösamarbetet och understödjer och skyndar på klimatomställningen skulle det kunna underminera Rysslands geopolitiska maktbas, menar Björn-Ola Linnér som är klimatpolitisk forskare och professor vid Linköpings universitet.

– Jag håller med om att man ska bryta alla forskningssamarbeten som kan stödja ryska statens maktambitioner. Framför allt ska vi se till att ingenting kan bidra till att öka statsfinanserna för den ryska krigskassan, säger han.

– Men vad gäller klimatsamarbetet är det inte lika givet att det gynnar den ryska krigsmakten. Tvärtom kan det bryta den makt som oljan och naturgasen har gett Ryssland.

Politisk markering

Parisavtalet om klimatet och utfasningen av fossila bränslen kommer redan att minska den ryska regimens geopolitiska inflytande på sikt, enligt Linnér. Därför anser han att det finns en politisk poäng med att fortsätta dela data och idéer med ryska forskare, bjuda in dem till konferenser och publicera gemensamma forskningsresultat.

Det skulle också kunna bli en politisk markering från väst att det inte är det ryska samhället man är ute efter att underminera utan regimen i Kreml.

– Nu är ju nästan Europa gisslan, säger Björn-Ola Linnér.

– Om vi avbryter forskningssamarbeten på miljöområdet men fortsätter att köpa rysk naturgas och olja då är det nästan lite hycklande.