Det framgår av en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Forskarna bakom studien har analyserat en tidigare okänd rovdinosaurie, Meraxes gigas, som levde i Patagonien i södra Argentina för cirka 90–95 miljoner år sedan. Den var inte någon av de allra största köttätarna från den här tiden men ändå en fruktansvärd best med en vikt på cirka fyra ton.

Till kroppsformen var den mycket lik T. rex med massiva bakben, mycket stort huvud, ett enormt gap – och ynkliga armar.

Förvånansvärt lika

Forskarna konstaterar att i princip alla mycket stora rovdinosaurier hade sådana proportioner, trots att de tillhörde olika familjer som inte var närmare släkt med varandra. Meraxes gigas tillhörde exempelvis familjen Carcharodontosauridae medan T. rex tillhörde familjen Tyrannosauridae.

Frågan är varför de var så lika. Forskare har grunnat på problemet i över 100 år och kastat fram en lång rad mer eller mindre märkliga hypoteser om vad armarna kan ha använts till – utan att finna svar. Men skelettet av Meraxes, som är osedvanligt komplett, har gett ledtrådar som kan lösa mysteriet.

Huvudet tog över armarnas roll

Med hjälp av alla data från studien fann forskarna att alla megastora rovdinosaurier, oavsett ursprung, hade en mycket likartad tillväxt. I takt med att de utvecklades blev deras huvuden, proportionerligt sett, allt större och samtidigt krympte deras armar allt mer.

Kontentan blir att det sannolikt inte är meningsfullt att spekulera om armarnas funktion.

– Armarna reducerades som en effekt av att huvudet blev allt massivare. Deras funktion blev helt sekundär eftersom huvudet optimerades för att djuret skulle kunna övermanna stora bytesdjur, säger ledaren för studien, Peter Makovicky vid University of Minnesota i USA.

Det hela mynnar alltså ut i att armarna blev obehövliga när evolutionen fokuserade allting på käkar, tänder och bitstyrka.