En strÄlande vÄrsol glittrar i Kosterhavets vatten och kastar solkatter mot bryggor och sjöbodar. Men inne i labbet pÄ TjÀrnö marina laboratorium utanför Strömstad Àr det mörkt.
I stora akvarier lyser ögonkoraller vita i dunklet. NÄgot som liknar tunna, ljusa dammkorn virvlar sakta omkring i vattnet. Det Àr Àgg.
ââVi hĂ„ller pĂ„ med ett test hĂ€r för att se om de utvecklas Ă€nnu bĂ€ttre i rörelse, sĂ€ger Susanna Strömberg och visar ytterligare ett akvarium dĂ€r en slags paddel vispar omkring korallembryon.
Korallerna i labbet Àr hÀmtade frÄn det norska Tislerrevet. I svenska vatten finns det nÀstan inga kvar.
ââDet har funnits pĂ„ sammanlagt sex platser som vi kĂ€nner till. PĂ„ de flesta finns det bara korallgrus kvar, sĂ€ger Ann Larsson, forskningsledare för projektet Life Lophelia.
I drygt tre Ă„r har hon och hennes kollegor arbetat med att föda upp larver av ögonkorall för att studera under vilka förhĂ„llanden de trivs. MĂ„let Ă€r att Ă„teretablera dem i svenska vatten â och att rĂ€dda korallreven i Kosterhavet.
Ăver tusen arter
Bland de vita undervattensskogarna i akvariet syns flortunna sjöpungar, svajande havsborstmaskar och blekrosa trollhumrar, stora som fingernaglar. I havet utanför, pÄ drygt 80 meters djup, finns Ànnu mer spektakulÀra ekosystem i anslutning till reven.
ââDet finns arter av alla möjliga slag. Djur av olika storlekar bor dĂ€r och hittar föda och skydd, och de drar till sig flera fiskarter som hittar sin mat dĂ€r. Det Ă€r dĂ€rför det tidigare har fiskats nĂ€ra reven, sĂ€ger Anita Tullrot, projektledare vid lĂ€nsstyrelsen.
Fler Àn 1 300 arter har observerats vid rev av ögonkorall, en artrikedom fullt jÀmförbar med den vid tropiska korallrev.
ââDet Ă€r ganska vanligt att folk inte kĂ€nner till att vi har svenska korallrev. Att sprida kunskapen Ă€r en del av projektet, om folk vet att de finns kan man vilja bevara dem, sĂ€ger Ann Larsson.
TvÄ levande rev
Exakt nÀr de försvann vet man inte. Varför finns det mÄnga teorier om. TrÄlning efter rÀka har troligtvis brutit sönder de kÀnsliga reven, medan övergödning och sedimentering kan ha pÄverkat miljön i omrÄdet.
ĂndĂ„ lever hoppet. Efter att trĂ„l- och ankringsförbud införts har korallerna Ă„terhĂ€mtat sig pĂ„ naturlig vĂ€g pĂ„ en av platserna: vid VĂ€deröarna som ligger utanför FjĂ€llbacka. Det Ă€r i dag omkring 300 kvadratmeter stort.
ââKorallerna vĂ€xer cirka 25 millimeter per Ă„r och för drygt tio Ă„r sedan fanns det inget dĂ€r. SĂ„ det mĂ„ste ha varit mĂ„nga larver som satt sig, annars hade revet inte kunnat vĂ€xa sĂ„ snabbt, sĂ€ger Anita Tullrot.
Ăven vid SĂ€cken, norr om Strömstad, finns i dag ett fĂ„tal levande korallkolonier.
Att larverna, bara 0,2 millimeter stora, finns i svenska vatten vet man. De driver med strömmarna frÄn Tislerrevet eller till och med sÄ lÄngt som frÄn fundament till oljeplattformar i Nordsjön. Problemet Àr att de inte stannar.
Vid de tvÄ i dag levande korallreven finns det gamla, döda korallskelett kvar som larverna kan fÀsta pÄ. Vid de fyra andra platserna Àr allt borta.
ââFinns det inget tredimensionellt skelett kvar att sĂ€tta sig pĂ„ sĂ„ blir det ingen Ă„terhĂ€mtning. PĂ„ de andra stĂ€llena finns det korallgrus pĂ„ botten, men dĂ€r Ă€r det inget som vĂ€xer, sĂ€ger Susanna Strömberg.
3D-printar rev
Planen Àr dÀrför att tillverka konstgjorda rev och placera ut i havet, sÄ att larverna har nÄgot att fÀsta pÄ. I labbet pÄ TjÀrnö marina laboratorium, som tillhör Göteborgs universitet, stÄr smÄ plastkonstruktioner med olika hÄligheter och strukturer uppradade. En 3D-skrivare printar sakta ut den senaste prototypen.
ââVi tittar pĂ„ vad de gillar för material, ytstrukturer och under vilka förhĂ„llanden de kan sĂ€tta sig fast, berĂ€ttar Ann Larsson.
I april ska en slutgiltig konstruktion vara fĂ€rdig, och i höst ska de konstgjorda reven placeras ut i havet â och förhoppningsvis bli hem Ă„t nya larver och nya rev.
Projektet Àr ensamt i sitt slag, konstaterar forskarna.
ââDet har gjorts försök att transplantera ögonkoraller i liten skala pĂ„ en del platser, men det hĂ€r med att sĂ€tta ut revstrukturer som Ă€r anpassade efter larverna Ă€r unikt, sĂ€ger Ann Larsson och tillĂ€gger:
ââDet har inte gjorts nĂ„gonstans tidigare vad jag vet.