I det stora massutdöendet för 66 miljoner år sedan lyckades en del fåglar, grodor, krokodiler, mindre däggdjur och kräldjur hålla sig vid liv.

Det fåtal ormarter som överlevde gav upphov till alla fler än 3 700 arter av vitt skilda slag som bedöms leva världen över, visar en studie av forskare vid universitetet i brittiska Bath som publiceras i tidskriften Nature.

Livlös värld

Asteroidnedslaget lämnade efter sig en kaotisk värld där endast en fjärdedel av all flora och fauna överlevde. Ormar som levde under marken, i sjöar eller i skogen kan ha varit särskilt lämpade att klara sig undan skarpa temperaturskiften och naturkatastrofer, enligt studien.

I dinosauriernas frånvaro fick evolutionen stort spelrum. Forskarna har funnit att mängder av arter bildades och utvecklades snabbt och med stor mångfald på kort tid.

– I den miljön, där näringskedjor kollapsat, kunde ormar överleva och frodas och de kunde kolonisera nya kontinenter och interagera med sin omvärld på nya sätt, säger Catherine Klein, forskaren som lett studien, till brittiska BBC.

– Sannolikt hade de inte hade varit där de är i dag om det inte hade varit för asteroidens nedslag.

Fördel att se värme

Efter nedslaget kom ett stort askmoln att omge jorden och blockera solljuset en lång tid. Då hade ormar som kan registrera värme större möjlighet att fånga sina byten i mörkret.

Och när det fanns få djur att jaga och äta hade de också en fördel. Ormar kan tack vare sin låga ämnesomsättning klara sig utan föda i flera månader.

De tidigaste fossilen som upptäckts tyder på att de första ormarterna uppstod på den sydliga superkontinenten Gondwana. Under kenozoikum, perioden som sträcker sig från det senaste massutdöendet till i dag, har de spridit sig till alla kontinenter förutom Antarktis.

Mångfalden bland dagens ormar är stor: tänk flygormar, havsormar, extremt farliga giftormar, kungsboan som kramar ihjäl sina offer, centimeterlånga trådormar eller sex meter långa nätpytonormar, som vid några tillfällen har slukat hela människor.