På fredagen föll coronakommissionens dom över de åtgärder som regering, myndigheter regioner och kommuner vidtagit – eller inte vidtagit – under pandemin, då kommissionens slutrapport presenterades.

Men domen över hur pandemin och den svenska strategin påverkat oss och vårt mående på längre sikt – den dröjer.

Myndigheter och politiker gått balansgång mellan å ena sidan åtgärder för att hejda smittan, å andra sidan effekter på folkhälsa och vårt mående på sikt. En förhoppning är att Sverige ska komma bättre ur krisen än länder som haft hårda nedstängningar när det gäller följderna för hälsan i det långa loppet.

Så när får vi svar på om så blir fallet?

– Där har vi inga säkra svar ännu, skulle jag säga. Frågan är om vi någonsin kommer att få det, säger Curt Hagquist, gästprofessor i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet och specialiserad på barns och ungas psykiska mående.

– Vi behöver minst ett par år till för att få grepp om hur både restriktioner och själva sjukdomen påverkat oss, säger Bo Burström, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet.

"Fler frågor än svar"

Tidigare i veckan krävde Liberalerna en ny coronakommission om pandemins långsiktiga effekter, med fokus på situationen för barn och unga.

Det skulle inte göra någon större nytta när kunskapsläget kring hur restriktionerna slagit ännu är så pass osäkert, menar Bo Burström:

– I dag har jag fler frågor än svar och det är jag nog inte ensam om.

Även om mycket forskning pågår kommer beläggen att dröja kring hur både smittspridning och vårt välmående påverkades av pandemiåtgärderna.

– För att få en mer nyanserad och samlad bild behöver vi sammanställa forskning från olika länder och kontexter, från stad och land, eftersom det finns så många faktorer som påverkar, säger Bo Burström.

Även mellan länder som satt in likartade restriktioner så har effekterna varierat kraftigt, framhåller Bo Burström som nyligen deltog i ett seminarium som Världshälsoorganisationen WHO ordnade på temat.

– Det enda vi kan vara riktigt säkra på är effekterna av vaccination, säger Bo Burström.

Brist på studier

När det gäller barn och unga ger forskningen redan nu klara besked – men bara på global nivå, enligt Curt Hagquist: Världens barn mår märkbart sämre till följd av pandemin, framför allt i låginkomstländer.

Ur svenskt perspektiv är svaret inte lika enkelt. Det finns tecken på att det gått utför under pandemin, såsom att fler barn och ungdomar ringt till hjälptelefoner, liksom enstaka rapporter. Men än är det brist på forskning av hög kvalitet – och säkra data är heller inte lätta att vaska fram, enligt Curt Hagquist.

– En förutsättning är att det finns studier som etablerades innan pandemin, för att kunna jämföra innan och efter. Och det är det tyvärr ganska sparsamt med i Sverige. Det finns ett antal studier där man jobbar med de här frågorna, men det tar sin tid, säger Curt Hagquist, som även är medlem i en rådgivande expertgrupp inom WHO kring pandemins konsekvenser för psykisk hälsa.

Jämför med 90-talskrisen

För att ge perspektiv jämför Curt Hagquist med effekterna av 90-talskrisen för barn och unga, som han själv forskat om. Brant stigande arbetslöshet, nedskärningar och oro påverkade de ungas självskattade psykiska hälsa markant – något som enligt Curt Hagquists forskning kunde kopplas till ekonomisk stress i familjerna.

– När det gäller självskattad psykisk ohälsa hos ungdomar så har vi haft en ökande trend sedan mitten av 90-talet. Och det är inte alldeles enkelt att urskilja vilka eventuella förändringar nu som är kopplade till pandemin, och vad som är en del av en allmän trend. Det krävs raffinerade analyser.

Hur distansundervisning påverkat ungas lärande och mående är ytterligare ett viktigt område för forskningen att borra vidare i, framhåller Curt Hagquist.

– Vi vet att skolmisslyckanden är en av de stora riskfaktorerna för psykisk ohälsa längre fram i livet. Och lika viktigt som kunskapstappet är att följa hur de ungas sociala relationer påverkats, säger han.

Så får vi någonsin får ett ”facit” över pandemin och restriktionerna påverkat oss?

Förhoppningsvis, men inte säkert, menar Curt Hagquist. Åtminstone när det gäller barn och unga och hur Sveriges strategi står sig jämfört med grannländernas, eftersom skillnaderna suddades ut under pandemins gång.

– Initialt fanns tydliga skillnader mellan länderna men de blev mindre med tiden, när fler och fler lämnade idén om skolnedstängningar, säger Curt Hagquist.