Det är numera vedertaget att kollisionen var den direkta orsaken till att dinosaurierna dog ut. De hade vandrat på jordens landyta i 135 miljoner år, under hela jura- och kritaperioderna, men var uppenbarligen chanslösa när den främmande himlakroppen slog ned. Totalt utplånades 75 procent av jordens djur- och växtarter.
Asteroiden var stor, 10 till 15 kilometer i diameter. Den kom söderifrån med en hastighet av 20 kilometer i sekunden och brakade in i jordskorpan vid Yucatánhalvön i Mexiko med titanisk kraft, motsvarande 100 000 gigaton trotyl – mer än en miljard gånger så mycket energi som vid atombombsexplosionen över Hiroshima.
Enorma mängder stoft och partiklar kastades upp i atmosfären och gav upphov till en intensiv puls av infraröd strålning när de återvände till jordytan. Temperaturerna kan ha stigit till 1 500 grader Celsius i den övre atmosfären, vilket sannolikt dödade många djur som exponerades för hettan. Över 70 procent av jordens skogar fattade eld, och de enorma bränderna gav upphov till väldiga mängder sot som förmörkade jordytan.
Men detta var inte allt. I två nya studier har forskare visat på andra effekter av kollisionen – en jättelik global tsunami och en jordbävning som nästan överstiger fattningsförmågan.
Enorma vågor
Tsunamin uppstod när asteroiden slog ner i havet intill Yucatán. Två och en halv minut efter nedslaget pressade en ridå av söndersmulade bergmassor en väldig vägg av vatten framför sig som till en början var 4,5 kilometer hög. Tio minuter efter nedslaget hade vågen sjunkit ihop något men var fortfarande 1,5 kilometer hög. Den hade då färdats 220 kilometer från nedslagsplatsen och svepte fram över havet i alla riktningar.
Studien, som utförts av ett internationellt forskarlag och publiceras i den vetenskapliga tidskriften AGU Advances, bygger på en kombination av datorsimuleringar och analyser av sediment från över 100 geologiska fyndplatser runt jorden.
En timme efter kollisionen hade tsunamin spridit sig in i Nordatlanten, och fyra timmar efteråt svepte vågorna in över Stilla havet. De kunde färdas obehindrat västerut från Yucatán eftersom Centralamerika då låg under havets yta.
Ett dygn efter nedslaget hade tsunamin korsat Stilla havet och kommit fram till Indiska oceanen och efter ytterligare ett dygn hade den nått de flesta av jordens kuststräckor.
Hårt drabbade dinosaurier
Höjden på vågorna avtog med tiden men de var fortfarande över tio meter höga ute på öppet hav när de kom in i Nordatlanten och Stilla havet. När de sedan slog in över land steg de dramatiskt. Värst drabbades södra Nordamerika som låg närmast Yucatán. Stora delar av det som var livsmiljön för nordamerikanska dinosaurier som Tyrannosaurus och Triceratops ödelades.
Beräkningar antyder att kraften i tsunamin, energin, var 30 000 gånger större än energin i den tsunami som svepte fram i Indiska oceanen och dödade 230 000 människor i december 2004.
Den andra studien, som utförts av forskare från USA och Colombia, ger belägg för att asteroiden också utlöste en jordbävning, eller en serie jordbävningar, som var så kraftiga att hela planeten skakades om i många månader efter kollisionen.
Bevisen kommer från analyser av sediment från själva nedslagsögonblicket. Sedimenten finns på flera platser i södra USA, i Mexiko samt på ön Gorgonilla utanför Colombias kust.
Våldsamma skalv
Förkastningar och deformationer i berggrunden visar att hela området utsattes för våldsamma skakningar under lång tid. Energin som utlöstes av skalven uppskattas till 100 triljarder (100 000 000 000 000 000 000 000) joule, vilket är cirka 50 000 gånger mer energi än vad som utlöstes vid jordbävningen som gav upphov till tsunamin i december 2004.
Kanske det inte är så märkligt att dinosaurierna dog ut. De, liksom så många andra djur som levde på den tiden, hade onekligen allting emot sig. Och när strålningen, bränderna, tsunamin och jordbävningen var över kom den verkliga dödsstöten. Efter kollisionen samlades det så mycket stoft i atmosfären att solens strålar blockerades under flera månader. Temperaturerna föll med runt 10 grader Celsius över hela planeten och växternas fotosyntes upphörde tillfälligt. Alla djur på land som var större än en katt försvann. Det skulle ta tio miljoner år innan ekosystemen hade återhämtat sig – men något som liknar dinosauriernas fantastiska mångfald har jorden aldrig fått tillbaka. En värre katastrof är svår att föreställa sig.