– Vi har en föreläsare som är väldigt pedagogisk, väldigt angelägen om att vi lär oss och att vi förstår, säger Victor Bergkvist.
Han studerar teknisk fysik i Lund och satt i Rydbergssalen på Fysicum när L’Huillier fick Samtalet med stort S.
Ignorerade ringandet
Typiskt nog ignorerade hon först ringandet. Efter att sedan ha pratat med Nobelkommittén gick hon tillbaka och föreläste vidare. Hon säger också att målet nu när hon utsetts till Nobelpristagare i fysik är att fortsätta att forska och undervisa precis som tidigare.
– Det måste ju vara jättesvårt för en så kunnig person att utbilda personer som är så många steg mindre kunniga, säger Victor Bergkvist.
Doktoranden Saga Westerberg tycker att Anne L’Huillier utmärker sig genom en lyhördhet för vad studenter och doktorander har svårt för och att hon är följsam.
Att Nobelpriset i fysik går till en person som är verksam i Sverige kommer att spela roll, tror hon.
– Jag tror att man i Sverige, speciellt som kvinna, känner igen sig och att man kan se att det finns väldigt mycket intresse för det. Man får en förebild helt enkelt.
Maken intygar
Axel Stenqvist hade L’Huillier som föreläsare i en kurs om ljusmaterials växelverkan:
– Hon är väldigt strukturerad och hon är så klart väldigt kunnig i det hon jobbar med. Det verkar som att undervisning är väldigt viktigt för henne.
Det intygar Nobelpristagarens make Claes-Göran Wahlström, även han fysikprofessor. Det var han som 1992 bjöd henne till Lund för ett samarbete som var tänkt att vara i två månader, men som pågår än i dag.
Viljan att förmedla den kunskap hon har präglar hennes samtal med doktoranderna, på internationella konferenser och i föreläsningssalen inför studenterna, anser han.
– Många forskare som ska hålla föredrag på konferenser har som mål att berätta vad duktiga de är och tala om vilka fantastiska saker de har gjort. Hennes mål är hela tiden att förmedla kunskap.
