– Det är ett stort mysterium hur vår hjärna fungerar och atlasen kan få stor betydelse för att förstå mer, säger Sten Linnarsson, professor i molekylär systembiologi vid Karolinska institutet som medverkat i forskningen.

Enligt forskarna är det den mest heltäckande atlasen över cellerna som bygger upp våra hjärnor. Den innehåller inga bilder av hjärnan utan beskriver vilka celler som finns var i hjärnan, och vilka gener som är aktiva i dem.

Det hela kan liknas vid en ”folkräkning” av cellerna, menar Sten Linnarsson.

– Det är den första atlasen där alla små hörn av hjärnan kartlagts och där alla typer av celler ingår.

Förstå sjukdom

Atlasen kan bland annat hjälpa till att ta reda på varför en viss mutation, genförändring, leder till sjukdom.

– De senaste decennierna har forskare hittat många genförändringar som är kopplade till sjukdom, men ofta är det svårt att förstå varför man blir sjuk av dem. Med atlasen kan man ta reda på var i hjärnan som den sjukdomsframkallande genen är aktiv, vilket är viktigt för att förstå sjukdomen och hur den kan behandlas.

Han tar exemplet autism, där forskare har ringat in många genförändringar som är kopplade till tillståndet men ännu inte benat ut hur de påverkar hjärnans utveckling.

Atlasen kan även hjälpa till att få fram mer effektiva behandlingar mot Parkinsons sjukdom och hjärntumören glioblastom, enligt Linnarsson.

Stor variation

Den kan även bli ett viktigt verktyg för att besvara grundläggande frågor om vilka vi är: Vad som särskiljer oss människor från andra däggdjur, och från våra föregångare.

– Nu kan vi jämföra människans atlas med exempelvis den för möss eller apor för att förstå människospecifika egenskaper som gjort att vi kunnat skapa komplexa sociala strukturer till exempel. Man kan även titta på de gener som utvecklats sist på människans gren och se vad som skiljer oss från neandertalarna.

Forskningen har utförts av hundratals forskare världen som ingår i ett internationellt initiativ kallat Human Cell Atlas.

För att ta fram atlasen analyserades mer än tre miljoner cellkärnor från tre avlidna donatorer. En begränsning är att man inte undersökt fler hjärnor och därmed inte fångat den stora variation som finns mellan människor.

– Att få in sådant som könsskillnader och skillnader på grund av härkomst blir nästa steg för att få fram en perfekt atlas, säger Linnarsson.