Studien är den första som jämför olika behandlingsmetoder av barn som diagnostiserats med uppgivenhetssyndrom, de som kallats apatiska barn.

"Våra iakttagelser väcker, trots metodologiska svagheter, tvivel kring de nuvarande rekommendationerna och antyder att dessa kan orsaka barn som lider av uppgivenhetssyndrom ytterligare lidande", lyder en av slutsatserna i studien, som publiceras i tidskriften European child & adolescent psychiatry.

– Det blir svårt att bortse från de här resultaten eftersom de är de första som jämför olika interventioner mot varandra, där vi har statistiskt väldigt klara resultat som talar för att det är behandlingarna som ger olika effekt, säger Karl Sallin, barnläkare och doktorand vid Uppsala universitet, som har lett forskningen.

Rev rekommendationer

I början av oktober strök Socialstyrelsen ifrågasatta rekommendationer som den hade utfärdat 2013. Enligt dessa tydde mycket på att barnens tillstånd vänder till det bättre efter ett positivt besked om att de ska få stanna i landet. Det stod också att det inte finns något vetenskapligt underlag för att barn skulle simulera, eller manipuleras till att simulera, uppgivenhetssyndrom.

I den aktuella studien tittade forskarna på 13 fall där barn blivit placerade och vårdats på ett hem i Västergötland mellan 2005 och 2020, där metoderna skilt sig åt från andra inrättningar.

Åtta av barnen hölls åtskilda från sina föräldrar och samtliga åtta kom senare att tillfriskna. Av fem barn som inte skildes från föräldrarna var det ett som tillfrisknade.

Fem barn fick uppehållstillstånd i Sverige under behandlingen och ett av dem tillfrisknade senare.

– Det ser inte riktigt ut som att det finns något stöd för att hävda att det är bra för tillfrisknande att inte separera från familjer och fokusera på uppehållstillstånd. Snarare tvärtom, säger Karl Sallin.

Liten grupp barn

Studien genomfördes med en kvantitativ metod. Urvalet var begränsat och dessutom ganska daterat.

Barnen var nio pojkar och fyra flickor mellan 8 och 15 år som hade invandrat till Sverige med sina familjer från framför allt tidigare Sovjetstater och Balkan. Forskarna har gått igenom journaler, handlingar från socialtjänsten och anteckningar från deras boende.

– Det är svårt att få fram data på barn med uppgivenhetssyndrom över huvud taget, men då får man ta vad man har och det har vi gjort, säger Karl Sallin.

– Det som talar för att urvalet är representativt på något sätt är att vi har läst ett digert material och fått en tydlig bild av vad det är för fall. Då verkar de väldigt representativa för vad vi brukar se.

I tre av barnens journaler har det konstaterats att barnen simulerade sina tillstånd. Det är viktigt att understryka att det finns en reell risk för detta, så att barnen får rätt vård, enligt Sallin.