Den förhistoriska människoarten Homo naledi levde i Sydafrika så sent som för 335 000–236 000 år sedan. De var ungefär 140 centimeter långa och vägde strax under 40 kilo, hade en aplik överkropp men människoliknande underkropp med fötter liknande våra.
2013 hittade ett forskarteam fossila benrester efter 15 individer djupt inne i grottsystemet Rising Star i nordöstra Sydafrika – det enskilt största fyndet någonsin – och kunde senare slå fast att det rörde sig om en nytt släkte. Nu kan forskarna avslöja ytterligare fynd i form av skelettdelar och mjölktänder de kunnat pussla samman till en skalle.
– Vi vet att barnet är fyra till sex år gammalt och att hjärnstorleken är nästan 80 procent av en vuxen individs. Det berättar mycket om hur skallen växer och hur stor hjärnan är, vilket ger oss mycket information om deras tillväxtcykler, säger Ashley Kruger, doktor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet, som ingått i forskarteamet.
Trånga utrymmen
Rising Star-komplexet skapades av regn och underjordiska strömmar som under årmiljonerna eroderade fram det system i kalksten av underjordiska vindlande tunnlar och håligheter där kvarlevorna hittats. Den så kallade Dinaledikammaren – ett 12 meter långt utrymme där de 15 skeletten upptäcktes – ligger på 20 meters djup under markytan. Det senaste fyndet, barnskallen, ligger ytterligare 12 meter ner i underjorden.
Att navigera i grottsystemet är mycket svårt. Vissa passager är så trånga att forskarna tvingas ta av sig hjälmen for att kunna klämma sig emellan bergväggarna. Ett avsnitt kallas "The superman crawl", helt enkelt för att enda sättet för den som vill kravla sig igenom där är att sträcka ut bägge armarna framför sig – som stålmannen.
– Uppenbarligen var Homo naledi kapabla till det här. Man måste fundera över hur de gjorde det. Hade de någon ljuskälla, kunde de använda eld?
Det finns inga bevis för det, men Ashley Kruger påpekar ändå att det tyder på en god kognitiv förmåga. Visserligen var deras hjärnor mycket mindre än våra, ungefär som en apelsin hos en fullvuxen individ. Men det behöver inte betyda att de saknade kapacitet.
Placeringen en gåta
En annan fråga är varför kvarlevorna påträffats så djupt in i berget. I många sydafrikanska grottor där man hittat benrester efter tidiga människosläkten har man kunnat dra slutsatsen att de släpats in dit av vilda djur.
– Men på de delar vi funnit finns inga spår efter rovdjur, som till exempel bitmärken.
En teori som förts fram är att kropparna placerats i grottan av efterlevande, som en sorts ritual.
– Vi har väldigt många individer under jord, och nu har vi det här barnet ännu djupare ner och vi vet inte varför det är där. Det är verkligen den stora gåtan, säger Ashley Kruger.
Rättad: I en tidigare version av texten angavs Homo naledis ålder otydligt. Det tidsspann som anges i artikelns inledning har forskare kunnat slå fast genom att åldersbestämma de funna benfossilerna. Men arten som sådan är betydligt äldre än så, vilket anges i faktarutan.
