Så ser prognoserna ut i två nya studier. De båda är bland de första att i detalj kvantifiera det pågående utdöendet in i den nära framtiden.
I den ena studien, som publiceras i Scientific Reports, har japanska forskare utgått från de fem stora massutdöenden som tidigare drabbat livet på jorden, det första för 445 miljoner år sedan, och det senaste för 66 miljoner sedan då dinosaurierna dog ut.
Forskarna konstaterar att fyra faktorer avgör om ett verkligt massutdöende ska äga rum: kraftiga klimatförändringar, avskogning över stora områden, svåra föroreningar av kvicksilver, kolmonoxid och kolpartiklar, samt en minskning av solljuset som når jordytan. Alla dessa samverkade exempelvis när dinosaurierna gick under.
I dag har vi människor påverkat klimatet, skövlat skogar och släppt ut föroreningar över hela jorden. Det enda vi inte har påverkat är inströmningen av solljus – men exempelvis ett omfattande kärnvapenkrig skulle ändra på den saken.
Svåra förluster
Skulle ett sådant scenario bli verklighet utplånas uppemot 50 procent av alla arter. Då är vi nära den gräns som brukar definiera ett stort massutdöende – en total förlust på minst 60 procent av hela djurvärlden.
De japanska forskarna tror med andra ord inte att magnituden på apokalypsen blir fullt så katastrofal – inte ens i händelse av ett kärnvapenkrig. Men förlusterna är ändå svåra att greppa med fattningsförmågan.
Skulle vi undvika det värsta scenariot och bara fortsätta ungefär som vi gör nu, blir resultatet förluster på runt 30 procent.
Om vi däremot lyckas hejda temperaturökningen och slutar förstöra de vilda djurens livsmiljöer, kan 90 procent av dem överleva.
Låter allt detta dystert? Hopplöst? Så kanske det kan verka, men man bör hålla i minnet att det har blivit allt svårare att undvika svåra förluster av andra livsformer. Vi är nu åtta miljarder människor på jorden och vårt behov av utrymme och resurser är så stort att det snart inte finns plats för andra än oss själva och våra husdjur.
Kollaps av näringskedjor
Ett förskräckande stort antal arter befinner sig på randen till utrotning. Forskarna har utvärderat läget för drygt 87 000 djurarter och av dessa är 3 877 klassade som akut hotade. Hit hör välkända djur som sumatranoshörning, kaliforniatumlare och östlig gorilla. Drygt 800, en procent av de bedömda arterna, är redan utdöda, bland dem dront och asiatisk floddelfin.
Det värsta är kanske att djur som befinner sig på fallrepet ofta riskerar att dra med sig andra arter i avgrunden, en effekt av att utdöenden bryter sönder en rad samband i naturen. Arterna bildar en väv av näringskedjor som riskerar att kollapsa om nyckelarter försvinner.
Den andra av de två studierna, publicerad i Science Advances, tar upp just denna aspekt. Forskarna, som är verksamma i Australien och Finland, har specifikt beräknat vilka effekterna blir när väven brister. I analysen ingår över 15 000 näringskedjor runt jorden.
Liv eller död
Ett slående exempel är den lilla pygmépungekorren i sydöstra Australien som redan är akut hotad och nu pressas ytterligare av att dess viktigaste bytesdjur, nattfjärilen Agrotis infusa, håller på att försvinna på grund av förlust av livsmiljöer.
Sådana beroendeförhållanden gör att risken för utdöende ökar med i genomsnitt 34 procent. Slutresultatet blir följaktligen dystert. Om vi fortsätter som i dag kommer 27 procent av alla djurarter att försvinna till år 2100. Om vi däremot lyckas dämpa naturförstöringen, inklusive dämpar temperaturökningen till under tre plusgrader, stannar förlusterna på "bara" 13 procent.
Resultaten i de två studierna är med andra ord ganska likartade. Tusentals djurarter befinner sig i vågskålen. För dem handlar det om liv eller död beroende på hur vi agerar de närmaste åren. Utdöendet kommer sannolikt att fortsätta men vi kan fortfarande rädda merparten av arterna om vi förändrar vårt beteende.