Stefan Kvist var bara ett spädbarn när han firade sin första julafton på bensinstationen i Vilhelmina. Sedan dess har det, som Västerbotten-Kuriren tidigare berättat, blivit 57 stycken jular till.
– Första julen var jag två månader. Mamma och pappa hade ju stationen då, så då låg man väl i en barnvagn härute i någon smörjhall, säger han.
– När man var liten jobbade man väl inte varje jul, men man var alltid här och hjälpte till som en liten tomtenisse.
Själv har Stefan Kvist bara fina julminnen från macken på Volgsjövägen. En överraskning för runt 15 år sedan värmer lite extra.
– Ett stort minne är när min svärmor och svärfar kom hit och bjöd på minijulbord i personalrummet. Min hustru stod i kassan så fick jag äta ett julbord på stationen med allt vad det innebär.
"Är ju en tradition"
Men när det kommer till sina egna barn har Stefan Kvist valt en annan helgstrategi.
– Barnen har inte varit så mycket här på jul. Det kan vara tvärtom, att jag försökt hålla dem härifrån så att de fått fira riktiga jular. När de mina var små försökte man vara klar innan middagen, säger han.
Själv har han emellertid inga planer på att ändra sina högtidsrutiner
– Det är ju en tradition, säger Stefan Kvist.
– Julafton är jättespeciell för mig. Först och främst får jag ha tomteluva. Men det är också många återvändare, Vilhelminabor som flyttat till Umeå, som kommer in för att önska god jul även om de inte ska handla. De vet ju att man är här.
Rastplats för tomtar
Det är inte bara återvändarna som lärt sig hitta till macken på julafton. När Vilhelminas pappor säger till barnen att de ska "ut och köpa tidningen" måste de förstås ha någonstans att ta vägen.
– Ja, då kommer de hit. Och det är inget skämt heller. Alla känner alla här. Papporna går ofta till grannen bredvid, och så byter man av. Då brukar de passa på att komma in hit och surra en stund. Jag brukar se mycket tomtar här.