Frida Sethsson och dottern Emmie har turats om att febra och snora. Fullt upp på jobbet, som produktionsteknisk chef på BoKlok i Gullringen. Gravid i vecka 30. Köket ska renoveras. Den stora 30-årsfesten, som hon egentligen skulle vilja ha eftersom hon älskar middagar, fest och öppet hus, den får vänta.

– Välkommen till VAB-träsket, svärmor har ryckt in som räddning igen. Utan henne skulle vi inte överleva...

Frida Sethsson har hunnit mycket. Allt går i racerfart. Hon drivs av mål och deadlines, blir stressad av att inte ha något planerat.

Artikelbild

| Frida med dottern Emmie, 2, snorig men glad. "Om hon inte skulle vilja idrotta vore det en sorg, men jag kommer aldrig att tvinga henne".

– Jag som levt efter bowlingsäsong, träningar och matcher så länge jag kan komma ihåg, tycker det är hemskt med en ledig helg.

Hon är uppvuxen i Höganäs. Eller snarare i bowlinghallen i Höganäs, dit hennes bowlingintresserade pappa tog med henne innan hon kunde gå.

– Min barndom bestod av fotboll och bowling från det att jag var fem. När jag var 16 måste jag välja, det blev bowling och jag fick plats i juniorlandslaget. Idrotten har definitivt präglat den person jag är idag, och det ser jag som en enorm fördel. Både socialt och professionellt. På jobbet är jag målinriktad men prestigelös. Jag tror att engagemang och intresse är minst lika viktigt som en fancy utbildning och skarpt cv.

Hon har haft det som skiljer talang från elit, säger att hon aldrig behövt lägga tid på mental träning. Förmågan att skärma av har kommit av sig självt.

Artikelbild

| "Bowlingen har format mig som person".

– Alla behöver ett ställe där man kan stänga av och bara vara, för mig har det stället varit idrotten. Jag har sån energi, så jag tror inte min hjärna skulle orka om jag inte fick vila i det fokus man har som idrottare.

SM-guld i alla möjliga distanser – bland annat med Spader Dam 2017 – är inte oviktigt för en tjej med vinnarskalle. Men det finns det som väger tyngre.

Artikelbild

| Frida Sethsson, Vimmerbys bowlingdrottning, blir 30.

– Att idrotta i en småstad betyder att man får ett stort nätverk. Det har varit min räddning, eftersom min mamma varit periodare under större delen av min uppväxt.

Under en period bröt Frida helt med sin mamma. Idag har de åter kontakt.

Artikelbild

| SM-guld med Spader Dam 2017.

– Hon är nykter alkoholist, men sjuk och behöver mycket hjälp. Vi har en relation av två skäl. Dels för att hon har behov som strukturen i dagens vård inte riktigt räcker till för, dels för att Emmie finns. Oavsett vad jag och mamma har i ryggsäcken har jag inte rätt att hindra mina barn från att ha en mormor. Jag växte upp med henne och de perioder hon inte drack var hon en jättebra mamma. Hon är en av de smartaste jag träffat.

Bowlingen har varit trygghet.

Artikelbild

| Frida och Johan gifte sig 2015. Många viktiga kompisar fanns kring dem den stora dagen.

– Framförallt det sociala. Att lära sig att man inte behöver gilla alla, men man måste respektera alla. Förmågan att bygga ett lag och jobba mot samma mål är det många som skulle behöva.

Efter teknikprogrammet på gymnasiet flyttade hon till USA för att gå på bowlingcollege.

Artikelbild

| På väggen i vardagsrummet. Frida och Johan. "Jag gasar och Johan håller emot. Vi är bra för varandra".

– Men jag hem efter en termin, kom tillbaka mitt i finanskrisen. Det fanns inga jobb och jag flyttade till Arvika, där jag tog examen i produktionsteknik, logistik och projektledning. Efter det flyttade jag hem till Höganäs igen.

Sommaren 2011 gick hennes pappa bort.

Artikelbild

| Farmor Mia jobbar natt och kan hoppa in när Emmie måste vara hemma och krya på sig.

– Han valde att ta sitt liv, helt oväntat för alla. Det kom 250 personer på hans begravning och vi har alltid varit öppna med det som hände. Jag tycker det är självklart att prata om pappa och jag dömer honom inte. Jag saknar honom varje dag. Jag tänker på vad jag fått av honom – bowlingintresset, den sociala kompetensen, det självklara i att ställa upp för andra. Jag är väl inte världsmästare på att säga nej.

Midsommar 2012 träffade Frida Johan Sethsson från Vimmerby. I samma veva varslades hon på jobbet i Nässjö.

Artikelbild

| Efter tre missfall kom efterlängtade Emmie augusti 2016.

– Johan och jag hade inte känt varandra så länge när jag valde att flytta till Vimmerby och jag kan väl säga att en vilsen själ hade landat. Vi är otroligt olika, men bra för varandra. Mycket av vår tid kretsar kring både utövande av sport och att titta på sport, på olika nivåer.

Paret köpte hus 2013, renoverade det på sex veckor, gifte sig 2015, gick igenom tre missfall innan Emmie föddes i augusti 2016. Ny, växande mage hindrade henne inte från match så sent som i helgen. ”Man måste ju ställa upp när det är ont om folk”.

– Folk säger att jag är stark, men jag tror inte att det handlar om att man föds svag eller stark. Jag tror man har ett val, jag har valt att försöka se det positiva, anamma min verklighet och göra det bästa av situationen.