När 27-åriga Frida Christiansen satt och tittade på ett tv-program om målerikonservering kände hon direkt att det var yrket för henne. Här skulle hon få möjlighet att kombinera sitt intresse för gamla prylar och historia.
– Jag har alltid klämt och känt på gamla saker och försökt lista ut vad de använts till, med följden att tankarna flugit iväg till personen bakom och hur man levde. Väldigt filosofiskt, tillägger hon och skrattar.
– Det var nästan som en "aha-upplevelse", konservator var inget yrke jag ens tänkt på innan jag bestämde mig där och då, säger Frida Christiansen.
2017 gick flyttlasset till Göteborg, för inledningsvis tre års studier på universitetet. Tanken är att följa upp det med ytterligare två år, så Frida får en masterutbildning.
– Däremot har jag inte bestämt riktigt vilken inriktning jag ska välja. Jag var helt inställd på att bli målerikonservator, men efterhand som vi läst arkeologi och fått lyssna till spännande föreläsningar känner jag att det är väldigt intressant. Det är så festligt när någon har det ögat och kan se spåren långt tillbaka i tiden, säger Frida exalterat och tillägger:
– Inom den grenen är det dock tuffare att få jobb och mitt mål har alltid varit att bli egen företagare, det är också svårare att förverkliga inom arkeologin.Så det kanske får bli en dröm.
Vad skulle du säga kännetecknar en konservator?
– Att man är tålmodig. Och tycker om att sitta stilla, för vi mikroskoperar mycket, för att exempelvis bestämma tidsåldern och göra en skadebedömning på saken. Beroende på material går det att se om det finns en pågående nedbrytning och om man kan göra något åt det, i sin originalform, så saken sparas för eftervärlden.
Så här, fjärde terminen har Frida fått en skoluppgift som går ut på att identifiera en gammal pryl och ta reda på vad den användes till. Får fantasin fritt spelrum ser det lite ut som en sargad stövelknekt eller något man petar med i askan.
– Det här är lite början på konserveringsyrket, säger Frida som passar på att ta tidningens läsare till hjälp.
– Kanske vet någon vad det är för föremål och vad det användes till. När jag vet ska det bedömas, om det ska göras något åt det. Är svaret ja, får jag inleda rengöringen. Det är det som är det roligaste.
