Emåbaren firar 25-årsjubileum med en trubadurafton på lördag. "Jag samarbetar med samhällsföreningen som hjälper mig att organisera", säger Blerim Ponosheci.
Ett kvarts sekel, 25 år, har passerat sedan Blerim Ponosheci tog över Emåbaren i Järnforsen, vilket ska firas med en stor fest på lördag.
– Vi är ganska många som ska samlas, säger Blerim Ponosheci som berättar att samhällsföreningen hjälper honom att organisera festligheterna.
Han menar att restaurangen betyder mycket för både Järnforsen och kommunen. Och förstås för honom själv.
– Alla har intresse av att det finns någonting här. Utan restaurang skulle det bli dött. Många affärer har försvunnit härifrån, och det är synd.
Blerim Ponosheci flydde kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet. I sitt hemland Kosovo jobbade han som jurist, men i Sverige var hans juristexamen inte giltig. För att slippa vara arbetslös började han att laga mat, och så småningom tog han över restaurangen i Järnforsen.
– Det är bra att ha ett mål i livet, men man får vara beredd på att det inte alltid är raka vägen – det finns svängar i livet. Men jag är nöjd. Först och främst ska man vara tacksam för att man har tak över huvudet och hälsan, resten kommer och går.
När han tog över restaurangen utökade han både öppettiderna och menyn, vilket var ett framgångsrecept.
– Det var därför jag lyckades.
När har det varit som tuffast att driva restaurangen?
– Under pandemin var det katastrof, säger han och berättar att restaurangen var nära att läggas ner.
– Det var två alternativ – ska jag lägga ner verksamheten eller ska jag låna lite pengar och gå vidare? Jag valde att låna pengar, och nu är det lite bättre.
Nicklas Johansson jobbar på Plannja och äter ofta lunch på Emåbaren. "Även på helger är det bra att kunna gå hit och ta en pizza. Det är en samlingsplats", säger han.
Tidigare har han haft anställda, men numera jobbar han ensam. Matleveranser till företag i trakten ger välbehövliga extrainkomster.
– Jag levererar lite mat till pappersbruket i Pauliström och till fönsterföretaget i Kvillsfors.
När han jämför dagens Järnforsen med hur samhället såg ut kring millennieskiftet är skillnaden stor. Antalet matgäster har minskat i takt med att företag och affärer försvunnit från orten.
– Vi hade så många gäster här. I dag är det helt annorlunda.
Han börjar se slutet på yrkeslivet.
– Jag är 65 år redan, men ska jobba lite till.
Pandemin blev ett hårt slag för restaurangen, som fortfarande inte har lika många gäster som den hade före 2020.
Emåbaren är den enda restaurangen som finns i Järnforsen.
Hur länge till han ska driva Emåbaren har Blerim Ponosheci ännu inte bestämt. Han fortsätter så länge han har krafter kvar.
– Men ibland är det inte vi som bestämmer. Det är hälsan och omständigheterna som bestämmer.
Han hoppas och tror att någon annan vill ta över restaurangen när han själv inte orkar längre.
– Men man måste kämpa ordentligt för att lyckas.