En hare som hittades den 1 oktober var svårt medtagen och fick avlivas. Den skickades sedan till Statens veterinärmedicinska anstalt för analys.
Det var i slutet av september, med någon veckas mellanrum, som Jan-Olof Söderman hittade de två första hararna. De låg döda på gårdsplanen till hans föräldragård i Högeruda utanför Järnforsen.
– När vi hittade den första tänkte jag att sådant händer i naturen. Sedan började man fundera när vi hittade den andra kort efter.
Ännu mer fundersam blev Jan-Olof Söderman när han hittade en tredje hare den 1 oktober. Haren var inte död men illa medtagen, vilket gjorde att den fick avlivas.
– Jag ringde och pratade med grannen i byn och jaktkompisarna. De kom till mig och vi bestämde oss för att skicka en anmälan till Statens veterinärmedicinska anstalt.
Flera döda harar ska även ha hittats i grannbyarna.
– Det är nog sju–åtta sammanlagt, säger Jan-Olof Söderman som räknar in de tre harar han själv hittat i den summan.
– Men jag befarar att det finns ett mörkertal.
En ung hare med regnvåt sommarpäls. De aktuella parasiterna trivs bra när det är fuktigt och svalt.
Han fick möjlighet att skicka in den tredje haren till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för analys.
– Jag emballerade haren efter konstens alla regler och skickade in den. Sedan fick jag ett preliminärt svar att det inte var harpest, men att de skulle fortsätta undersökningen.
Harpest är en sjukdom som kan smitta till människor.
– Det vore inte så kul om det fanns i markerna.
Enligt SVA:s slutliga rapport var haren inte drabbad av harpest. Det handlade i stället om en annan sjukdom.
– Haren som vi obducerade var i väldigt dåligt hull. Den var utmärglad. Diagnosen blev koccidios, säger Caroline Bröjer, biträdande statsveterinär, till Vimmerby Tidning.
"En väldigt stor andel av de unga djuren kan dö till följd av infektionen", säger Caroline Bröjer, biträdande statsveterinär.
Hon berättar att koccidios är en parasit som bland annat drabbar harar. Parasiten förstör slemhinnan i tarmen, vilket gör att hararna inte kan ta upp tillräckligt med näring.
– De får diarré och magrar av. Till slut dör de.
För Jan-Olof Söderman var det något av en lättnad att haren som han skickade in till myndigheten inte var drabbad av harpest.
– Men sedan vet man inte vad det här är för något. Det kan vara något som är lite ödesdigert för stammen av fältharar och skogsharar, säger han.
Även de andra två hararna var ganska magra, men det är oklart om de också hade drabbats av koccidios.
– Det är rimligt att anta att det var samma orsak, även om vi inte vet, säger Söderman.
På frågan hur allvarlig sjukdomen är för harstammen säger Caroline Bröjer att framför allt de unga djuren är känsliga för parasiten.
– En väldigt stor andel av de unga djuren kan dö till följd av infektionen, säger den biträdande statsveterinären.
Statens veterinärmedicinska anstalt tar emot djurkroppar för provtagning och analys. På bilden är det rävar som undersöks.
Till skillnad från harpest kan koccidios inte smitta till människor.
– Under hösten har vi haft ganska mycket rapporter om sjuka harar där vi har hittat just koccidios. Jag tror att det kan ha att göra med vädret. De här parasiterna trivs bra när det är fuktigt och svalt.
Hararna får i sig parasitägg från gräset de äter.
– Det är säkert ganska mycket parasiter i födan, i och med att det har varit blött och regnigt hela sommaren och även in på hösten.
Sedan början av september har myndigheten obducerat 22 harar, varav två från Kalmar län. Förutom den från Hultsfreds kommun har en hare från Mörbylånga kommun undersökts.
– Av dessa hade 10 diagnosen koccidios. 8 av 10 var ungdjur.
Vad ska man göra om man hittar döda harar?
– Då får man väldigt gärna rapportera dem till SVA, säger Caroline Bröjer som berättar att myndigheten har en särskild rapporteringssida.