Landshövdingen får faktiskt ursäkta, men de allra viktigaste deltagarna denna inledande kväll är de som jobbar inom näringen, de som gör allt för att vi ska ha ett öppet landskap, ha en levande landsbygd med djur och generationsboende, och skratt och glädje.

Vår tidning har talat med två kvinnor mitt upp i livet, som har en ganska liknande bakgrund, samma farhågor och samma drömmar. Men ändå helt olika.

Vi har talat med Anna Johansson från Hovby gård öster om Kisa, som slutade med mjölkproduktion år 2013, och vi har talat med Elisabeth Karlsson från Bromhult strax söder om Kisa.

- Allt handlar i grunden om lönsamheten, säger Elisabeth Karlsson, vi måste ha marginaler för att kunna investera och utveckla.

Mulens marker

Vi träffas runt köksbordet hemma hos Elisabeth Karlsson. Utanför på gårdsplan ser vi maken Anders Karlsson där han sköter dagliga sysslor bredvid det ”civila” jobbet. På en byggnadsställning står en hantverkare i full färd med att måla vindskivor.

- Vi gör allt för att kunna behålla mulens marker, säger Elisabeth och tittar på Anna, på andra sidan bordet.

- Ja, vi hade också mjölkproduktion till för några år sedan hemma på Hovby, jag och maken Lars, min bror och svägerska, Anders och Lena Thörn. Men marginalerna i mjölkproduktionen blev allt mer obefintliga och när vi stod inför en renoveringen och anpassning av lokalerna för att kunna fortsätta med mjölkkorna, så bestämde vi oss för att avveckla den delen. Det skulle ta mellan 20 och 25 år att få tillbaka den investeringen och därför sökte vi andra vägar.

Sedan dess driver de två familjerna på Hovby Gård köttproduktion. Hon säger sig ha stor nytta av sin långa erfarenhet från mjölkproduktionen och att hon trivs. Omsättningen kanske inte är lika stor som tidigare, och resultatet är ungefär jämförbart.

- Men timpenningen är högre tack vare att dagarna blir kortare. Vi kan även styra våra arbetsdagar på ett bättre sätt än tidigare.

På gården finns fyra mjölkkor, men den mjölken säljs inte utan går till kalvarnas välbefinnande.

Önskemål på Arla

Hos Elisabeth Karlsson på Bromhult är det fortfarande mjölkproduktionen som står i centrum.

- Vi trivs så bra med detta, även om det börjar ta emot rent fysiskt ibland. Anders och jag har tack vare vår verksamhet hållit landskapet öppet omkring Bromhult i 40 år och det känns fint att kunna fortsätta med det.

Hon suckar precis som de flesta andra mjölkbönder när hon talar om mjölkpriset. Hon anser att Arla borde ha skött sina kort på ett bättre sätt i vissa sammanhang.

- Jag ser ändå en förbättring i företagskulturen på Arla, kanske som ett resultat av alla skriverier och den uppmärksamhet som de många affärerna fick för något år sedan. Hon uppskattar även Arlas marknadsföring av framför bland annat ost och andra mejeriprodukter.

- Vi måste verkligen få alla att förstå vikten av att alltid spana efter den blågula mjölkkannan, när vi handlar mat.
Det går åt tio liter mjölk för varje kilo ost och därför är det viktigt att Arla marknadsför andra mejeriprodukter.

Rättvisa krav

Mjölkpriset fick en tillfällig uppgång i somras från en bottennotering, men spotpriset är på väg neråt igen.

- Det känns verkligen orättvist, säger Anna Johansson. Det betalas samma pris för mjölken i alla Arlaländer, men kostnaden för att producera mjölken skiljer mycket mellan länderna. Det blir helt enkelt en osund konkurrenssituation.

Men hon understryker att hon varken vill sänka kraven på antibiotikaanvändningen eller andra regelkrav.

Elisabeth håller med.

- Det är inte Sverige som ska sänka kraven för att det ska bli en rättvis konkurrens, utan övriga länder som måste höja sina krav till svensk standard.

- Jag skulle aldrig kunna jobba med ett gott samvete, om vi inte hade de här hårda kraven för djurens skull. Det är otänkbart.

Såväl Anna Johansson som Elisabeth Karlsson är tveksamma till om mjölkproduktion i mindre skala kommer att ske i ytterligare en generation. Båda har barn i sådan ålder att de redan gjort val avseende intressen och yrken.

- Vi har kommit till ett läge där det har blivit svårare att försörja sig på jordbruket allena, i det här landet. Och då finns det risk att det blir som med varvsindustrin, tekoindustrin, och andra branscher.

Ökad specialisering

Det mesta talar för att båda kvinnornas barn kommer att fortsätta på respektive gård, på ett eller annat sätt.

Vilket gläder de båda.

- Vi har barn som är intresserade av gården och som med all sannolikhet kommer att fortsätta driva den, men inte med mjölkproduktion. Det lutar åt växtodling, skogen och flera olika verksamheter.

Den som säger så är Anna Johansson på Hovby Gård. Ungefär samma förhoppningar har Elisabeth Karlsson på Bromhult.

- Ja båda våra barn har stort intresse av lantbruket och av skogen. Det gläder oss väldigt mycket.

Frågan är dock om det blir fortsatt mjölkproduktion på Bromhult en generation till.

- Nja, det tror jag inte. Men både Anders och jag har en mängd andra intressen och sysselsättningar redan idag, bland annat skogen – så det blir väl ytterligare en specialisering åt det hållet.

Ökad datorisering

De båda ser en klar fara inför framtiden på svensk landsbygd om det inte blir en förändring.

För tio år sedan fanns det 8 000 mjölkgårdar i Sverige, idag 4 000. I fjol lades 250 mjölkgårdar ner.

Anledningen till svårigheten inom mjölknäringen är självklart mjölkpriset kontra kostnadsläget.

Det styrs av tillgång och efterfrågan, vilken rubbats ordentligt sedan Ryssland införde livsmedelsbojkotter, Kina slutade med import av mjölk, samt mjölkkvoterna släpptes fria inom EU.

- Det är ju inte positivt för mjölkpriset när många länder producerar långt mycket större volymer än vad som efterfrågas.

På frågan om hur framtiden ser ut blir det aningen komplexa svar. Det är inte enkelt att se det hela i svart eller vitt.

Chansen finns att det krävs ökad automatisering, robotisering och datorisering, för att få fler ungdomar intresserade i framtiden. Detta betyder automatiskt att det blir större investeringskrav och därmed krav på större omsättningar och avkastningar – vilket i sin tur betyder större anläggningar.

Smakar bättre

Båda Anna Johansson och Elisabeth Karlsson understryker att det kan finnas plats för mindre mjölkbesättningar även i framtiden.

Men då bör det kombineras med andra verksamheter på gården, fler ben att stå på och fler inkomstkällor.

De tycker det är viktigt att framtidens bönder måste ha ett öppet sinnelag och se alla möjligheter till utveckling.

Det krävs uppfinningsrikedom, mängder av idéer och att samhället i stort inser vikten av att gynna de svenska bönderna.

- Jag har dock märkt en positiv attitydförändring sedan mjölkprisdebatten dragit igång på allvar. Jag personligen tycker maten smakar godare när jag vet att djuren behandlats på bästa sätt, säger Elisabeth Karlsson.

- Idag kommer inte ens 50 procent av maten som vi konsumerar från Sverige. Den andelen kan vi öka. Äggen är nästan bara svenska, men andelen svensk ost och kött måste öka. Det skulle ge oss öppnare landskap – det skulle ge fler betande djur.

Hon menar att handeln i Sverige har ett stort ansvar och att konsumenterna har mer makt än de vet.

Lönsamheten måste upp inom svenskt lantbruk och det innebär att svensk mat måste värderas högre.

Digert program

Temakvällarna med Kindamat inleds kommande onsdag med fokus på Mjölk. Invigningstalare är landshövdingen Elisabeth Nilsson. Hon är även matambassadör för Östgötamat.

Elisabeth Nilsson har även tagit initiativet till en Livsmedelsstrategi för Östergötland, som ska verka för ett livskraftigt län genom ökad innovation och utveckling inom livsmedelssektorn.

Kommunikationschefen vid LRF, Karin Hallgren föreläser om mjölken, ”som en del av lösningen”. Riksdagsman Magnus Oscarsson (KD) deltar.

Alla temakvällar har kända föreläsare, avsmakningsmöjligheter, spännande debatter och försäljning. Det fortsätter under vintern och våren med tema Vilt, tema Matglädje, tema Kött och tema Matförsörjning och beredskap.

På en av kvällarna kommer den alltid lika glade och uppskattade TV-kocken Tareq Tayler att medverka.

Allt talar för överfyllda temakvällar i Kuben på Värgårdsskolan i Kisa.