Redaktionsbilen rullar ut från parkeringen. Solen har redan börjat gassa trots att det ännu bara är tisdagsmorgon. Färden går från Linköping, genom Åtvidaberg och vidare mot Ukna. Det är en ort med cirka 100 invånare beläget på gränsen mellan Östergötland och Småland. Krokiga vägar, snustorra slätter, hastighetskameror och små samhällen passeras under resans gång. Luftkonditioneringen fyller våra ansikten med behaglig luft, men inte tror vi att luften 40 minuter senare ska vara ännu behagligare. Det fick vi senare äta upp.
Den här sommarens extrema temperaturer är ovanliga. I hjärnkontoret finns inga minnen på att detta väder förekommit under min livstid. Enligt Smhi ser juli månad ut att bli den varmaste i Sverige på 262 år sedan mätningarna startade i Stockholm år 1756. Den hittills högst uppmätta temperaturen i Kalmar län uppmättes 29 juni 1945 i Målilla. Då var det 38 grader. Årets hittills högsta temperatur uppmättes 16 juli, även där i Målilla. Då visade termometern 31,7 grader.
Idén om att kanske hitta en av de kallaste platserna i Kalmar län har lett oss till Stenebo storgruva i Ukna. När vi passerat byn gör vi en vänstersväng in på en liten grusväg. Ut ur bilen och i med fötterna i gummistövlarna. Det ryktas om att den nedlagda järngruvan ska bjuda på både snokar och fladdermöss. Därav att säkerheten är första prioritet. Solen bränner på kinderna och i skuggan är det 29 grader varmt. Fåglarna kvittrar och det känns som en sådan där sommardag när jag var liten och precis hade börjat mitt sommarlov. Genom skogen vandrar vi förbi en fågelsjö med badande änder. Blinningarna surrar runt våra huvuden och det viftas febrilt med armarna.
Sedan Smhi:s mätningar började har Emmaboda varit den plats i Kalmar län med lägst medeltemperatur under juli månad, 15,3 grader varje juli sedan 1960. Vad gäller juli den här sommaren är det däremot Södra Udde som hittills haft den lägsta medeltemperaturen i länet.
– Temperaturen där har legat på 19,1 grader, säger Sverker Hällström, klimatolog på Smhi.
Förra sommaren var den kallaste på 60 år. Trots kontrasterna finns det ingenting som pekar på att årets sommar har med klimatförändringarna att göra.
– Det går inte att säga annat än att det är slumpen som avgör. Vi hade en global uppvärmning även förra året och ändå blev det en väldigt kall sommar. Men vad man kan säga är att maj var exceptionell, juni mer normal och juli ovanligt varmt, säger Sverker Hällström.
Efter några minuter kommer vi fram till gruvans mynning. En svärm av mygg håller sig omkring öppningen, samtidigt som kyliga vindar kommer farandes inifrån hålet. Fram med termometern som visar 12,6 grader. Det verkar som att alla luftkonditioneringar som tagit slut i butikerna har hamnat inne i gruvgången.
Stenebo storgruva har en historia som sträcker sig ända tillbaka till mitten av 1600-talet. Gruvan är placerad i ett berg bestående av hälleflintgneis med övergångar till grå och svart hälleflinta. Här bröts järnmalm fram till 17 juni 1875. Då inträffade ett ras som innebar slutet för gruvan. Stövlarna klibbar fast när vi påbörjar vår färd genom gruvgången. Myggen har bytts ut mot spindlar och rätt vad det är blir det blött i ansiktet. Vi stannar till och det blir alldeles knäpptyst. Det enda som hörs är vattnet som droppar. Med fotolampan lyser vi upp gången för att se var vi sätter fötterna, samtidigt som ljuset framme vid gruvhålet kommer allt närmre. Gamla bitar av järnmalm gör att den bruna lervällingen inte får det grepp om stövlarna som den vill ha.
Det dundrar till i berget och tanken om att allting ska rasa ihop försvinner lika fort som den kom. Väl framme vid gruvhålet är inte dagsljuset längre ett minne blott. Men här finns inte bara ett delvis vattenfyllt gruvhål på 90 meters djup. Här finns också en övergiven kanot, ett träbord och en eldstad. På vattenytan ligger några stockar som håller upp en stor sten. Väggarna är täckta av mossa och en padda tar sig upp ur vattnet. 12,8 grader visar termometern. Kanske är det hit du ska åka för att slippa värmen för ett ögonblick.
