Tjolahoppsan sa, i "vårt storområde" - alltså hela Småland och Östergötand - kan Kalmar komma att bli residensstad, Växjö kan komma att bli säte för regionparlamentet och Linköping huvudort för de landstingsrelaterade frågorna.

Det var Johan Persson, socialdemokratiskt kommunalråd i just Kalmar, som jublade allra högst.

Om detta skulle bli verklighet - vilket ytterst lite eller i verkligheten inget talar för, så blir just Kalmar en storslagen vinnare. Johan Persson började genast drömma om utlokaliserade nya statliga verk, nya statliga jobbtillfällen, och en ökad kompetens till nyckelstaden.

Jönköping drar sig ur
I Växjö var gensvaret på utspelet inte lika översvallande. Till Smålandsposten kommenterade kommunalrådet Bo Frank lite avmätt att han först vill se vad det kan innebära rent konkret innan han jublar. Och landstingsrådet Suzanne Franke skrev i en kommentar på Facebook att "ingen ska köra över oss, vi säger nej".

I Jönköping kan reaktionerna närmast betraktas som uppgivna. Till Jönköpings-Posten säger Håkan Jansson, regionstyrelsens ordförande, att han nästan funderar på om det bästa inte vore att helt dra sig ur regiondiskussionerna.

I Norrköping säger kommunalrådet Lars Stiernqvist till Norrköpings Tidningar att någon tycks ha tolkat vad någon sagt till sin egen fördel. "Kalmar är ju inte den naturliga regionhuvudstaden för en östgöte, eller för del delen en östsvensk medborgare".

Ydre i topp
Storregionfrågan följer det gängse mönstret i en allt för stor del av det politiska samhället. Först så är det tyst och sedan är det tyst. Därefter är det för sent. Och då brakar det stora jättegrälet igång.

Det är väl närmast i det skedet vi befinner oss nu. Under måndagen var dessutom lilla Ydre på tapeten, jag tror någon hade räknat ut att Ydre hamnar i mitten på det nya området, på nåt vänster - och att detta skulle motivera att Ydre skulle bli residenshuvudstad.

Jag har inget emot Ydre, tvärtom faktiskt, men vi måste ändå sansa oss. För att detta ska bli verklighet krävs först ett regeringsbeslut, sedan ett förslag i ärendet, en proposition och sedan ett riksdagsbeslut. Kanske kryddat med en folkomröstning, eller två. Och allt detta med Ydre i topp.

Kommun och stat
I sociala medier haglar nu protesterna och någon för fram Vetlanda som den naturliga mitten. Andra säger att detta är ett grekiskt recept på framgång - massor av statliga jobb, men ingen finansiering. Absolut ingen.

Enligt min mening borde vi genast sluta att rita kartor - som om det vore roliga timmen på småskolan. Granska istället vad det är samhället behöver och hur det ska lösas.

För egen del tycker jag vi kan ställa kontrollfrågan om vad det är invånarna säger sig förstå.

Jag tror därför endast två nivåer är nödvändiga. För det första primärkommunerna, eller kommunerna som vi säger kort och gott, och för det andra staten. Låt oss vid valen rösta till kommunerna och låt oss rösta till riksdagen.

Sönderskjuten skog
Riksdagen ska ta hand om allt som begreppsmässigt är "större" än våra kommuner, det vill säga exempelvis sjukvård, polis, kriminalvård, rättsväsendet, skogsvård, järnvägstrafik och infrastruktur, och liknande. Låt staten lösa dessa områden bäst staten vill.

Antingen i ett enda stort gigantiskt område, eller i sex områden med 1,5 miljoner i varje, eller efter de nuvarande länsgränserna, eller kommunvis.

Den debatt som nu startats kommer att ta en ända med förskräckelse. Eller som det skaldades, fritt ur minnet, i Hylands A till Ö-bok:

Älgen ensam och allena stod kvar och log, i en för övrigt fullständigt sönderskjuten skog.

Alf Wesik