Det är dags att presentera den nya Sverigeindelningen. En viktig händelse eftersom det är något som definitivt inte sker varje dag.

Den senaste person som drog tydliga gränser i våra liv var Axel Oxenstierna och det var för cirka 400 år sedan. Tänk på att om ni är missnöjda med den nya gränsdragningen, så kan det mycket väl hända att det inte går att ångra sig förrän år 2416. Eller nåt.

Dagens Oxenstierna heter Johan Krabb och är huvudsekreterare i den statliga Indelningskommittén.

Han har tillfälligt lagt tippex, suddgummin och postitlappar åt sidan. Han har ändrat sig för sista gången. Delete-knappen på tangentbordet får vara ifred en stund.

Ett nytt försök
Anledningen är att han redan överlämnat sin lägesrapport till regeringen. Det skedde i början av veckan.

Redan i mitten av nästa vecka presenteras sedan den nya Sverigekartan för allmänheten, med förslag till nya storregioner.

Därefter är det tänkt att det ska klämmas fram ett slutförslag i augusti nästa år, för att kunna tas i valet 2018 och bli till en sprillans nyputsad och fin regionindelning år 2019.

Men jag ställer mig ytterst tveksam till att tidsplanen kommer att hålla. Redan 2008 gjordes det förra försöket. Då var det Ansvarskommittén som presenterade ett regionförslag. Det skrotades redan i sin linda av den dåvarande borgerliga regeringen.

Nu gör alltså den nya grönröda regeringen ett nytt seriöst försök. Indelningskomittén och Johan Krabb leds rent politiskt av migrationsministern Barbro Holmberg (S) och tidigare EU-parlamentarikern, centerpartisten Kent Johansson.

Inte rätt medicin
Anledningen till att det över huvud taget diskuteras ny regionindelning är främst att Sverige ska väga lite jämnare. Med mellan en och två miljoner invånare i varje ny storregion ska hälso- och sjukvårdens framtida utmaningar kunna mötas bättre. Den regionala demokratin ska stärkas, liksom ska samverkan mellan stat och region förbättras.

Det är planen i teorin. Jag ställer mig tveksam till att de nya jätteregionerna kommer att medföra skissade förbättringar i praktiken.

Ta Sveriges nordligaste region som exempel. Den skulle för att klara invånarantalet omfatta hela Norrland, vilket innebär att regionen motsvarar halva Sveriges area. Till ytan därmed större än de flesta europeiska länder.

Vad vinner vi på det, rent demokratiskt? Det är knappast rätt medicin för att föra besluten närmare dem det berör.

En massa gränser
Jodå, det finns förklaringar till att frågan över huvud taget blivit högaktuell. Det har på de 400 år som den nuvarande modellen använts blivit ett gigantiskt virrvarr av olika ansvarsområden.Ja, inte när det gäller de rena länen, de ligger ungefär fast. Men allt annat, kära nån.

Våra kommuner har vuxit allt eftersom. I övrigt är det ett nätverk över hela landet, som en jättelik myndighetslabyrint, utan nav eller mittpunkt.

Länen har sina gränser, sjukvårdsregionerna sina, Nuts-indelningen - alltså EU-indelningen, har sina gränser, förvaltningsrätten har sina gränser, polismyndigheten har sina, inspektionen för vård- och omsorg har sina och Trafikverket har sina.

Nu är det meningen att länen ska samordnas med landstingen och de andra följa med på köpet. Det är inte gjort i en handvändning.

Semester i Kronoköping
Den karta som just nu ligger och glöder på regeringens bord ska även ta hänsyn till arbetsmarknadsperspektiv. Den ska ta hänsyn till kommungränser. Vidare ska det föreslås nya namn på de nya länen.

Som exempelvis Skåninge, Smågötland eller Österland. Eller kanske Kronoköping - solen och vindarnas ö.

Det ska ges förslag på nya residensstäder. Ska dessa ligga i mitten geografiskt, eller helt enkelt vara för tillfället största staden? Om det är så att landsting ska klyvas, så ska ekonomin delas upp. En sjukt svår uppgift.

Jodå, det har redan läckt ut hemliga kartor. Det kan bli så att hela Östergötland slås ihop med hela Småland och Öland.

Dålig passform
Usch då, säger kronobergarna som hellre vill vända blicken mot söder. Och Växjöisterna verkar ha fått Kalmariterna på samma tankar.

Usch då, säger Östgötarna som hellre vänder näsan mot expansiva Stockholmsregionen. I Linköping kan man till nöds tänka sig att bli smålänningar, men absolut inte i Norrköping.

I Jönköping vill de vara ifred. De hatar tvångsparande i alla dess former. Och ska de korsas med Östergötland, vill de absolut inte bli av med regionstatusen för sjukhuset Ryhov.

Det finns gammal hatkärlek mellan Linköping och Jönköping, och inte bara för att HV71 har stiligare matchtröjor än LHC.

I övrigt viskas det om att Skåne och Blekinge blir en ny sydlig region. Stockholm växer ihop med Södermanland och Gotland. Men fasen troŽt.

Svealandsregionen blir medelsverige och Västra Götalandsregionen består och hela norra Sverige blir en region.

Och Halland vill vara fullständigt ifred. De får väl matchas ihop med Jönköping i värsta fall.

Hängde ni med på den här Sverigeresan?

Själv blev jag åksjuk redan i Rimforsa.

Alf Wesik