På söndag kväll är det han och pianisten Lester Van Lock som avslutar säsongen hos Sevedebygdens Musikförening med programmet "Vandrare". Det kommer att ingå romanser av Schubert, Schumann, Brahms, Ibert, Guastavino, De Boeck, Duparc, Vaughan Williams och även några chansons av Jacques Brel.

Han påbörjade sina sångstudier 2009 på Kungliga Musikhögskolan i Antwerpen i Belgien, kom sedan in på Operahögskolans kandidatutbildning i Stockholm där han nu går sitt andra år. Han deltog i föreställningen 'In tussentijd...' vid den Flamländska Operan och på Operahögskolan gestaltade han nyligen roller som Dulcamara i Kärleksdrycken (Donizetti) och Tonio i Pagliacci (Leoncavallo).

Utöver sången innehar Joris en civilingenjörsexamen och jobbar som forskare vid universitetet i Leuven i Belgien.

Här berättar han själv om sin relation till Vimmerby:

Jag kom till Vimmerby 10 januari 2007 som Europeisk volontär (Erasmus-programmets lillebror på den tiden) några månader efter jag tog examen - bland annat för att jag ville göra något helt annat ett tag än att hålla på med teknik och datorer och för att jag var nyfiken på de nordiska länderna.

Att hamna i Vimmerby var helt fantastiskt.

Astrid skulle ha fyllt 100 år 2007, så det var ett stort firande hela året. När volontärpositionerna utlystes var tanken att vi skulle ha jobbat på Allaktivitetshuset, men det blev inte färdig förrän mycket senare, så jag jobbade jag på många olika ställen och projekt inom kommunens kultur- och fritidsförvaltning, bland annat Fritidsgården, Stjärnevikskollot (med bland andra Carina Johansson), Agneta Regells Nordisk-Baltisk Spunk-ungdomsteaterfestival, lekutställningen, jag jobbade som tolk någon gång åt ett gäng sydamerikaner som var på besök, var kommunens kontaktperson för Up with People, jobbade med Ungdomsrådet...

Men allra mest jobbade jag på Kulturskolan, som bedrev en otroligt bra verksamhet. Jag assisterade mest teaterläraren Tomas Granehag och sångläraren Karin Westrin. Jag spelade in en skiva med röstövningar, körde ljud och ljus i teaterföreställningar, förstärkte baspartiet i kören (förutom Masi Aurfan fanns det inga andra killar) och lärde mig således en stor mängd Astrid-visor!

Mitt största förverkligande var ett teaterprojekt som hette Artyshock, i vilket en grupp Vimmerbyungdomar, med hjälp av Tomas Granehag, skrev, producerade och repade en teaterföreställning som hette "Kriiiis" och framförde den på tre olika ställen: Stockholm, Västervik och Vimmerby.

Jag tog också en del sånglektioner för Karin, och man kan säga att det är bland annat tack vare henne jag nu är där jag är. Det är egentligen inte min första konsert i Vimmerby, nu i helgen. Den första gången jag någonsin sjöng med orkester var i Vimmerby på en klassisk melodifestival med Camerata Nordica i Tullportsteatern. Jag vann inte tävlingen (det gjorde 8-åriga Hedda Egerlid på fiol, tror jag) men det var ändå en fantastisk upplevelse.

En annan plats där jag höll på med musik var i Vimmerby/Hultsfreds församlings gospelkör. Det var alltid lika trevligt att gå på repetitionerna och jag sjung även en konsert med dem. Det var så jag lärde känna kantorn Gösta Larsson, som jag sjöng en mässa med i Locknevi i fjol.

Vimmerby var också den platsen där jag lärde mig svenska. När jag kom kunde jag inte ett enda ord. Det ingick i EVS (European Voluntary Service)-programmet att man skulle få en språkkurs. Eftersom volontärerna jobbade för kommunen, fick vi gå deras egen skola, nämligen SFI i ett par månader.

Det är en upplevelse som jag verkligen kan rekommendera till alla: inte bara för att lära känna halva världen i en liten skola (Ryssland, Ukraina, Afghanistan, Irak, Tyskland...), men också för att se vilket fantastiskt jobb lärarna där gör. Det handlade inte bara om språket, men också om hur det svenska samhället och kulturen fungerar, med vanliga samtal, men också män- och kvinnogrupper etc. Jag tycker att de är riktiga hjältar som gör att vi har en chans att förebygga problemen som kan leda till de hemska attentaten som härjade mitt hemland de senaste veckorna.

Att jag kunde uttrycka mig hyfsad bra på svenska har säkert inte varit till min nackdel när jag sökte Operahögskolan i Stockholm.

Jag lärde känna Vimmerby, Småland och Sverige som en mycket dynamisk plats. Det kändes som om det var en plats där man blev uppmanad och uppfostrad till entreprenörskap.
En speciell plats i mitt hjärta finns det för Jytte Rüdiger, som då jobbade på Astrid Lindgrens Hembygd. Utan henne skulle Artyshock inte ha hänt, och chansen att jag skulle ha blivit professionell musiker hade varit betydligt mindre (även om jag blev sångare och inte dirigent). Min erfarenhet är att det nästan är lättare att sätta upp projekt på landet för att kommunikationslinjerna är kortare och mer informella. Sedan är det kanske inte alltid lika självklart att få mycket folk dit...

Det finns så otroligt mycket mer jag skulle kunna berätta om min tid i Vimmerby: fina vänskaper och möten, den härliga oändliga, vackra naturen, att bo i Bullerbyn, ALV, utflykter till grannkommuner, teater- och dansgrupper, mitt enda betalade engagemang som pianist...