I fokus: Knark
"Hur ska narkotikamissbruket i Västervik kunna stoppas?" var Västerviks-Tidningens rubrik en marsdag 1976. Frågeställningen kom från några Västerviks-ungdomar och i artikeln intervjuades kriminalinspektörerna Sven-Åke Jonasson och Arne Ohlsson om varför ungdomar börjar med narkotika.
I dag, nästan exakt 44 år senare, diskuteras fortfarande samma fråga.
– Så är det ju, det är samma situation i dag. Men det är nog värre i dag, säger Arne Ohlsson, 23 år efter sin pension från polisen.
Arne Ohlsson är född och uppvuxen i Västervik. 1958 började han som stadspolis i Linköping, där även barndomsvännen tillika Västervikaren Sven-Åke Jonasson tjänstgjorde som polis. Några år senare valde båda två att flytta hem till Västervik.
Så småningom upprättades en spaningsrotel i Västervik som bland annat arbetade mot narkotikan, där både Sven-Åke och Arne jobbade under många år.
– Mitt motto är: utan spaning, ingen aning. I dag vet jag inte om polisen har tillräckligt med folk som kan spana, för det är det viktigaste.
I slutet av 60-talet fick Sven-Åke nys om en man som flyttat hem till kommunen efter några år i Stockholm.
– Det var Jonasson som fick uppgifter om att han infört försäljning av cannabis. Och vi fick faktiskt en som lyckades trassla in sig i det här gänget och ta reda på en del detaljer. Men det var den första rättegången som gällde cannabis, och här fanns inte en tanke på missbruk, inte ens i Linköping när vi flyttade därifrån.
Att polisen tog in narkotikapåverkade ungdomar på stan för provtagning var extremt ovanligt, menar Arne Ohlsson.
– Bland de som missbrukade på den tiden var inställningen "Cannabis är mycket bättre än brännvin, det blir man bara stökig och ska slåss av". Så det var många som försvarade sitt missbruk på det sättet.
Att cannabis skulle vara bättre än alkohol är en tes som ungdomarna håller på än i dag menar Lisa Koblanck, chef för polisens fokusgrupp.
– Haschet vi har i dag är betydligt starkare än det vi hade på 60- och 70-talet. Förr innehöll det inte lika mycket THC, men i dag är det både mer och starkare THC. Jag vet att det finns de som testade på 60-talet och inte tyckte att det var så farligt, men det går inte att jämföra med i dag, säger hon.
Men när Arne Ohlsson träffar dåtidens missbrukare i dag, som han lagförde för drygt 40 år sedan, försvarar de inte längre sitt cannabisanvändande.
– När vi frågar om vi var för hårda svarar de: "Ni skulle varit hårdare". De ångrar sitt missbruk i ungdomen, helt klart.
Arne Ohlsson fick se mycket under sina år som polis. 1997 gick han i pension, 61 år gammal.
– I början var det bara cannabis som fanns. Mellan 1970 och 1975 kom amfetaminet hit. Någon testade LSD, han trodde att han var en elefant som satt i en tapetspringa.
Organiserad, lokal narkotikaförsäljning var inte speciellt vanligt under Arnes tid. På Kulbacken kunde det sitta någon och sälja enstaka haschbitar. Det vanligaste var att Västerviksbor tog sig till storstäder som Malmö eller Norrköping för att handla droger, men ibland kom även säljare hit.
– Det kommer fram gamla missbrukare till mig och undrar: "Hur kan missbruket i Västervik få fortsätta som det är i dag?". De tycker att det är för jävligt, och polisen har ju inte resurser så de kan satsa hur mycket som helst.