Ångest. Ett ord som används flitigt i samband med att rummet måste städas eller att lovet snart är slut. Men för Victoria Eidergren och många andra har ordet en helt annan innebörd. Hjärtat bultar. Svetten rinner. Det blir svårare och svårare att andas.

- När det var som värst vågade jag inte gå utanför dörren.

När Victoria Eidergren gick på högstadiet vaknade hon en natt i ren panik. Hon kunde inte andas och hade ont över bröstet.

- Jag tänkte att nu dör jag, berättar Victoria.

Väl på sjukhuset konstaterades det att det inte var något fel med Victoria och läkarna påstod att smärtan i själva verket satt i hennes huvud.

- Det kändes jättejobbigt att ingen trodde på mig. Jag visste ju att jag inte hittade på.

Victoria gick länge i ovisshet om vad det var som hade framkallat panikattacken, men till slut visade det sig att det handlade om ångest. En psykisk sjukdom som ger fysiska symptom. Victoria hade inte alls hittat på, men hon upplever än idag att det finns okunskap i samhället kring vad ångest innebär.

- Många som känner obehag inför någonting slänger sig med ordet ångest, men det är inte samma sak. Ångest är när man inte kan hantera obehagskänslorna. När man lider av ångest känner man sig ganska förminskad när det används i andra sammanhang.

Trots att många unga människor lider av psykisk ohälsa upplever Victoria att det finns en viss tabu kring ämnet.

- Jag tror många är rädda för att berätta hur de känner eftersom svaghet ses som någonting negativt i samhället. Det är fruktansvärt för det gör att många råkar illa ut eftersom de inte pratar med någon om det. När det inte finns någon som vet finns det heller inte någon som förstår.

Läs mer i lördagens papperstidning