SIGNERAT: Den osunda sundhetshetsen

Många skulle nog också vilja säga välmående men ack så fel de har. Hur skulle det kunna klassas som välmående att dag efter dag få det inpräntat för sig att man inte duger om man inte bantar eller ser ut som idealet önskar. Skulle jag må bättre endast för att jag går ner 5 eller 10 kilo? Nej, det skulle jag absolut inte. Självklart skulle jag inte må sämre. Men vad händer sen då? När jag har gått ner de där 5 eller 10 kilona, duger jag då?

Välmående kommer från insidan, det sitter inte i mina kilon. Idealbilden av hur en kropp ska se ut vill få oss att tro det, den vill få oss att tro att vi inte duger om vi inte tappar de där extra kilona. Jag vet nu att det är idealbilden som har sagt att jag inte duger, att det är den som har fått mig att inte vara nöjd med min kropp. Enligt idealbilden är jag för tjock och det kommer jag alltid vara om man ska gå efter den, om inte idealet ändras. Men jag har satt stopp, jag tänker inte låta mig själv påverkas mer. Jag är färdig med det nu. Jag duger, alla duger.

Dagens ideal leder endast till ätstörningar, depression och andra sjukdomar. Det är farligt och osunt. Vi förändrar och anpassar oss själva till något vi tror är sunt för att vi tror att det är vad andra människor tycker om och vill ha. Men så är det inte, det är endast idealet som strävar efter den så kallade ”perfekta kroppen”. Media lurar oss, de uppmanar oss till att den perfekta kroppen ska vara smal, ha magrutor, stor rumpa och stora bröst om du är tjej och muskulös, stora armar (men inte för stora), och magrutor om du är kille. Fast gärna lite stjärt där också. Det vi inte inser är att nästintill alla bilder som visas i media är retuscherade. Det vill säga redigerade i förskönat syfte utefter idealet. Man tar bort fett och lägger till en snygg klyka eller synligare muskler. Bara ta Lets Dance som exempel, i introt där dansarna susar förbi och avslutar med en snygg pose så är de retuscherade. De ser inte ut så, de blir redigerade utefter idealet.

För att få bort det sjuka ideal vi strävar efter i dagens samhälle måste vi sluta falla för det. Gå inte på det. Våga visa upp din kropp, fasa inte för bikinisäsongen eller den figursydda klänningen. Alla kroppar är vackra just för att ingen är den andra lik. Ändå strävar vi efter att få se ut som hon eller han den där snygga men varför? Vem vill vara en kopia?

Jag blir lycklig i hjärtat när jag ser människor som gör revolt mot kroppsidealet. Människor som lägger ut bilder på sociala medier med syftet att visa att alla kroppar duger. Jag älskar Doves nya reklam med syftet att visa upp så många olika kroppar som möjligt för att visa att alla duger, de är så vackra. Jag hatar att ständigt bli bemött av Victoria Secret-modellernas träningsschema för de är inte sunda. Är målet som idealet anser perfekt verkligen så perfekt? Är det en perfekt kropp om man kan se revbenen och benen är lika tunna som armarna? En sak vet jag, att det inte är välmående. Jag tycker inte om när människor använder sig av uttryck som ”hon/han den stora/tjocka” eller ”han/hon den taniga” Vi alla är olika och jag står starkt för att det är de som gör oss så förbannat unika.