SIGNERAT: Katten också - inte så god människa som jag trodde

Att omge sig med djur sägs i vissa studier vara värdefullt för människor och samhälle ur socialt, psykologiskt, fysiologiskt och ekonomiskt perspektiv. Man kan läsa att effekterna av djuren omkring sig är fantastiska - allt från att barn mognar fortare till att sjukdomar läker, äldre människor klarar sig bättre och motståndskraften mot stress ökar.

Som ägare av en hund, två katter, ett gäng akvariefiskar samt säkert en och annan silverfisk hoppas jag ju innerligt att allt detta stämmer. Jag testade en annan för mig fördelaktig tes inom ämnet häromsistens.

- Är det inte så att man generellt kan säga att goda människor gillar djur? Eller åtminstone att människor som har djur är lite mer godhjärtade än andra?

Jag slängde egentligen bara ur mig frågan helt förutsättningslöst, utan att vare sig avse eller förutse att den skulle ta över hela kvällen.

- Mmmm. Hitler avgudande sin Blondi och han var ju en jäkla nice kille, säger synikern i vänkretsen som är känd för att älska ytterligheter, och fortsätter:

- Och vad är en god människa? En aggressiv och våldsam djurrättsaktivist är alltså en god människa, enligt dig?

- Kom igen, rent generellt, försöker jag?

- Okej, det kanske inte är så att man per automatik är god bara för att man gillar djur, men kan vi inte vara överens om att om man är en god människa innebär det att man har egenskaper som sannolikt medför att man gillar djur?

Realisten i gänget tittar på mig som om jag var från en annan planet.

- För egen del känner jag i stort sett alltid mer empati för djur än för människor. Gör det då mig till en bättre människa?

Så där höll det på. Vi var oense om det mesta. Den rationelle summerade alla teorier som rena lögner. Och det var där vi enades: Den största sanningen handlar om en lögn. Och om djur. Nämligen att människan är det enda djuret på jorden som kan ljuga. Och som gör det. Jag har i alla fall aldrig sett ragdollen Hasse glida fram till polaren Kissen hemma i köket och ljuga honom rätt upp i ansiktet.

Det är kanske just därför vi tycker så bra om dem?