Utan tvekan är det så att Bosse och Lasse hjälpt till att marknadsföra byn där de båda oxarna är födda.
- Det har varit roligt hela vägen, som när det kommer ett busslass med människor till vår gamla skolan för att titta på våra oxar och åka en sväng på en vagn, minns Erik som varit engagerad i projektet sedan starten.
Men hur började detta med Bosse och Lasse egentligen?
Det var Christina Nibelius som då var nyinflyttade som fick syn på en bild av Eriks pappas oxar.
- Kära nån, sånt måste vi ta upp, menade Christina.
Sagt och gjort. Frödinge hembygdsförening sökte EU-bidrag för att komma i gång och några av byborna gick till grannen för att titta på hans stutar.
- Vi letade efter två som hade samma storlek, utseende och färg - och namnen tog vi efter Bullerbybarnen, säger Lennart Davidsson, som tillsammans med Erik, Kjell Södling, Tomas Gustavsson och Allan Gustavsson fungerat som oxarnas skötare och kuskar under dessa nio år.

Kungaresa
Att köra in två oxar är ingen enkel match, men Erik hade gjort samma sak tillsammans med sin pappa i sin ungdom.
- Dom hade aldrig haft grimma på sig, så först blev det långa promenader med två av oss i spetsen. Sedan fortsatte vi med en vagn och det har gått bra hela vägen, Bosse och Lasse har alltid varit lugna. En gång i Blankaholm landade det en helikopter bredvid, men de stod ändå stilla, berättar Erik Svensson.
Sedan dess har det blivit åtskilliga åkturer med Bosse och Lasse framför en vagn. Mest minns de kanske en tur med kungaparet från stationen till bruksparken när bruket i Ankarsrum firade 350 år.
- Visst var det en höjdpunkt, med kungen och drottningen i en vagn med svenska flaggor på.