Otto Lindblad är känd inte minst för Kungssången. Han föddes i Karlstorp och växte upp i samma prästgård som sin morfar, prosten Chrysander. Här lärde han sig den blivande tonsättaren och grundaren till Lunds studentstudentsångarförening spela på instrumentet från 1700-talet.

När Chrysander dog 1829 såldes instrumentet på auktion. Det hamnade i byn Vimmarp där det så småningom ställdes på en vind. Delar från det återbrukades när så behövdes till något annat.

– Samtliga mässingsträngar var avklippta och två tangenter saknades, säger Stellan Ölmeskog, som bland annat beskriver att det troligen även använts som målarbänk vid något tillfälle.

I 100 år stod det där innan det donerades till Karlstorps hembygdsgård i slutet av 1900-talet.

Här blev det också stående. Tills för ett par år sedan då trion Stellan Ölmeskog, Aneby, sockenbon Gösta Gustavsson, Åmjölkesbo och Lars Ryheden, Eksjö, efter moget övervägande tog sig an uppdraget att restaurera instrumentet.

Trion har försökt göra så små ingrepp som möjligt även om en del småsaker fått ersättas då de gått sönder.

Stellan Ölmeskog berättar att problem att lösa uppstått längs vägen.

– När limmet inte höll var det en utmaning hur vi skulle gå vidare. Rengöringen var en jätteutmaning och vi ville bland annat bevara en pappersremsa som anger tonerna. Den hade vi aldrig kunnat ersätta med någon ny och vi fick vara väldigt försiktiga, säger han.

Möss hade hälsat på och längst in i ett skrymsle hittades massa små pappersfragment.

– Vi hoppades att vi skulle hitta vem som tillverkat instrumentet så jag pusslade ihop det. Det visade sig vara en handskriven psalm, psalm 170 ur 1819 års psalmbok, berättar han.

Deras teori är att det inte är någon instrumentmakare som byggt det utan någon skicklig snickare.

– Vårt instrument kan vara en kopia på det som finns i Bellö, menar Stellan Ölmeskog.

De har lagt ner 700 arbetstimmar och många resor på det grannlaga jobbet.

– Man är väl strängt taget inte riktigt klokt. Men vi har ett musikintresse och vi har haft väldigt trevligt tillsammans. När jag blev pensionär fick jag en ritning på ett klavikord som jag sedan byggde. Jag tittade länge på ritningen innan. Det tog mig ungefär ett år att bygga. Och efter jag gjort det så blev man ansedd som "expert", säger han.

Han berättar att instrumenten blev omoderna på 1750-talet då de var tonsvaga. I mitten av 1800-talet slutade de tillverkas.

På lördag kväll invigs klavikordet i Karlstorps kyrka med en konsert. Medverkar gör bland annat skånska Otto Lindsbladskören.