I köket på Leoparden i Kisa, tidigare Folkets hus, håller Café Bergdala-gänget numera till. Kommunens dagliga verksamhet har tillfälligt, som en åtgärd i pandemin, bytt lokaler. Här, precis vid entrén, träffar vi 44-åriga Anna som annars bor vid ett serviceboende i Kisa. Med sig har hon sin mor, tillika god man, Margareta Gustafsson.
– Jag jobbar här på kaféet fyra dagar i veckan, förklarar Anna som har Downs Syndrom.
På bordet framför oss lägger Margareta fram en hel drös av dokument. Sedan hösten 2020 har hon befunnit sig i något som närmast kan förklaras som en tvist med Kinda kommun. Vård- och omsorgsförvaltningen har beslutat att, efter enskilt samtal med Anna, säga upp hennes kontaktperson. En kontaktperson enligt LSS syftar till att bryta isolering och ge förutsättningar för ett mer aktivt och socialt liv. Anna har haft en kontaktperson i 27 år och den nuvarande har hon haft sedan 2004.
– Enligt kommunen ska Anna, under det här samtalet, själv ha begärt att bli av med sin kontaktperson. Det är inget som jag köper. Hon kan aldrig ha uttryckt sig så, förklarar Margareta och fortsätter:
– Jag har inte, som god man, fått veta något om det här samtalet varken före eller efter. Sedan kommer det här beslutet till hennes boende, trots att postadressen är hem till mig, och det är bara ren tur att det inte hamnade i papperskorgen.
Kommunens beslut har överklagats och sedan en dryg månad tillbaka behandlas ärendet av förvaltningsrätten. Enligt Margareta har fler personer inom Kindas LSS blivit av med sina kontaktpersoner.
– Jag hade inte alls reagerat på det här sättet om kommunen hade gått ut med information till oss i förväg, säger hon.
Anna har också kontakt med personal kopplad till det serviceboende där hon bor.
– Kommunen hävdar att de ska göra samma saker som kontaktpersonen har gjort, men de har ju en hel grupp att ha hand om och det här gäller saker som Anna gör på fritiden – kvällar, helger och sånt, menar Margareta.
När vi når Jens Samuelsson, tillförordnad chef för individ- och familjeomsorgen (IFO) i Kinda, säger han följande:
– Om någon flyttar in på ett LSS-boende har vi samma riktlinjer som de flesta kommuner har i Sverige, alltså att behoven av en kontaktperson kan tillgodoses via boendet och personalen. Det är inget konstigt.
– När det gäller information till god man varierar det lite, beroende på vilka uppgörelser som finns. Är man förvaltare däremot, då är det självklart att denne ska närvara vid den här typen av samtal, fortsätter Samuelsson.
Anna har bott vid samma boende sedan 2007. Enligt Samuelsson fastställdes de nya riktlinjerna vid vård- och omsorgsnämndens sammanträde i juni förra året.
– Biståndshandläggarna på IFO har ansvar att regelbundet eller vid behov följa upp insatser och eventuellt ompröva tidigare fattade beslut. Av nämnd anledning så följer vi nu upp och omprövar så skyndsamt som vi hinner utifrån den arbetsbelastning som, utifrån alla ärenden, råder.
Så ni anser att allt har gått rätt till?
– Ja, det skulle jag vilja påstå. Tycker någon att vi har hanterat ärendet felaktigt så finns ju alltid möjligheten att kontakta tillsynsmyndigheter. Sedan är det frågan om information rörande god man-uppdraget och hur det fungerar. Det är givetvis viktigt att vi ger rätt information och att de upplever att de får rätt information av oss, svarar Samuelsson.