Jägaren: "Det behövs en förändring"

I anslutning till älgjaktspremiären anslöt sig kvinnliga jägare till metoo-rörelsen med uppropet #Vigörpatronur. "Det är inte alltid så lätt att vara kvinna i ett jaktsällskap", berättar Kindajägaren Alice Sandberg.

I helgen är Alice Sandberg och hennes syster Jenny Olovsson ute på älgjakt strax öster om Hycklinge. Vi träffade dem för att prata om uppropet #Vigörpatronur.

I helgen är Alice Sandberg och hennes syster Jenny Olovsson ute på älgjakt strax öster om Hycklinge. Vi träffade dem för att prata om uppropet #Vigörpatronur.

Foto: Dennis Petersson

Kinda kommun2019-10-18 18:00

Strax intill länsväg 135, några kilometer öster om Hycklinge, står hon på sitt första jaktpass för dagen tillsammans med systern Jenny Olovsson medan drevkarlarnas rop ekar mellan träden. Vi träffas i inledningen av Hycklingelagets älgjaktspremiär. Under tre dagar ställer 34 jägare, varav fyra kvinnor, in siktet mot just älgen, men också kronhjorten och vildsvinet. För Alice Sandberg blir det den tredje älgjakten i ordningen. 

– Jag är jätteglad över att jag började med jakten, det har blivit en livsstil för mig. Om man slår ut det på ett år så snittar jag säkert på en dag i veckan, så det blir en hel del, berättar hon, spanar efter vilt och fortsätter sedan: 

– Man mår så bra av att vara ute i naturen, det är lite som slår det. Att skjuta ett djur är bara en bonus, men en lycka varje gång. Samtidigt känner man givetvis ett vemod, man dödar ju ett djur och det ska man inte hymla med. 

Av landets cirka 300 000 personer stora jägarkår utgör kvinnorna drygt sju procent. När den officiella älgjaktspremiären ägde rum den 14:e oktober anslöt de sig till metoo-rörelsen med uppropet #Vigörpatronur. I uppropet vittnar mängder av kvinnliga jägare om sexism, trakasserier och en tystnadskultur, något Alice Sandberg känner igen sig i. 

– Majoriteten av alla jägare bemöter en jättebra, men sedan finns de som inte gör det. Jag har jagat i tre år och redan hunnit att bli sextrakasserad, det är sjukt och det ska inte behöva vara så. Jag vill bli behandlad som vilken jägare som helst oavsett kön, men som ung kvinnlig jägare sticker man helt enkelt ut, berättar Hycklingejägaren. 

Med stöd av Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund har hon varit med och arrangerat jakt enbart för kvinnor. I december är det dags igen, men trots allt tror hon inte att det är rätt väg att gå. 

– För min del, som relativt ny jägare, gör jag det för att knyta nya kontakter. Det som jag tror skulle göra susen är att blanda upp kvinnor och män mer, få in fler kvinnor i vanliga jaktlag. Då blir klimatet annorlunda. 

Att det startats ett upprop ser hon som ett steg i helt rätt riktning. 

– Visst kan det kanske avskräcka en del kvinnor att börja jaga i dagsläget, men jag tror att det handlar om att vi måste prata om det, visa omvärlden hur det fungerar och att det behövs en förändring. 

Karta: Hycklinge
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!